Kartor i vardagen

Säsongen är slut och för var dag blir det allt färre timmar av dagsljus. Året har varit intensivt och utan egentlig riktig semester så var det en god idé att boka en resa till lite ljusare och varmare Sardinien en vecka i slutet av oktober.

Jag fick för en tid sedan frågan om hur jag använder kartor i vardagen och när jag är ute och reser, Sardinien resan är ett konkret exempel på hur mycket jag, och förmodligen många andra, använder sig av kartor i vardagen.

I och med att vi bara planerade att vara bortresta en vecka ville vi resa inom Europa och helst med direktflyg för en så kort restid som möjligt. Detta är också ofta ett önskemål när vi åker iväg på träningsläger. Ju färre flygtimmar desto bättre både för miljö och den fysiska påfrestningen en flygresa innebär.

Via appen Skyscanner eller på deras hemsida kan du använda kartsök. Fyll ifrån vilken flygplats du vill resa och klicka i rutan ”endast dirketflyg”. Vips, så ser du på kartan vilka resmål/städer du kan nå via direktflyg.

Alla gröna prickar redovisar destinationer med direktflyg på Skyscanners kartsök.

Alla gröna prickar redovisar destinationer med direktflyg på Skyscanners kartsök.

När vi hade bestämt oss för att resan skulle går till Sardinen, dit jag också länge velat resa då jag hört att det ska vara en ö med mycket grönt och kuperat landskap, började vi göra planer på en restrutt.

Google maps, som finns både som app och på nätet, är ovärderlig. Här kan du enkelt skapa egna kartor med olika lager och bjuda in andra. Vi lade exempelvis in information var vi bokat boende, sevärdheter, utgångspunkter för löppass, bra restauranger etc.

Skapa din resrutt i google maps.

Skapa din resrutt i google maps.

Vår resrutt på Sardinien.

Vår resrutt på Sardinien.

 

Användbara länkar med kartsök när du planerar boende på din resa är bland andra airbnb.com, booking.com och hotels.com. Det kan löna sig att titta på några olika länkar för att hitta det bästa priset men också boendet med bästa läget, det är minst lika viktigt.

Vi valde att höra bil för att ha möjlighet att enkelt upptäcka och se nya saker. En app som jag verkligen rekommenderarr att ladda ned innan avresan är Navmii, en helt gratis röststyrd navigeringsapp som tidigare hette Navfree. Och kom ihåg att ta med ett USB-uttag för cigarettuttaget så du kan ladda mobilen under resan.

För att planera våra löppass, utmed kusten och upp i bergen, gjorde vi det enkelt för oss och printade ut uppförstorade satellitbilder från google maps. Stigsystemet blev tydligt och gick bra att använda som karta. Vi letade lite efter friluftskartor men utbudet ser oftast väldigt olika ut beroende på var du reser.

IMG_0241

Vy från ett av våra löppass utmed den nordöstra kusten.

Vyer från två av våra löppass, upp på Sardiniens högsta berg och på stigar utmed den nordöstra kusten..

Vi kunde inte låta bli att orientera lite också. Italien har många fina byar som lämpar sig mycket bra för sprintorientering. Castelsardo på Sardinien är en sådan. Via World of O’s kartsök kan du se om det finns några sprintkartor eller vanliga orienteringskartor i närheten av där du ska resa. Använd funktionen ”browse on map”.

10852813543_1f16523755_o

Den här kartan hittar du över Castelsardo via World of O’s kartsök.

En orienteringskarta är ofta det överlägset bästa sättet att hitta de bästa löparrundorna under din resa. Hoppas jag inspirerat till något nytt användbart sätt att använda kartor när du planerar din nästa resa! /Annika Billstam

 

Säsongsavslutning med världscup och 25-manna

Traditionsenligt avslutas den internationella orienteringssäsongen varje år med världscupstävlingar i Schweiz. Detta år var alpbyn Arosa värd för avslutningen som bjöd på en fantastisk arena med bergen runtomkring som kuliss. I år har jag inte haft fokus på den totala världscupen då några av deltävlingarna genomfördes under vinterhalvåret då jag istället prioriterade en sammanhängande grundträningsperiod med fokus på sommarens VM. Men jag såg fram emot en säsongsavslutning med fina tävlingar i alpmiljö och att få springa sista deltävlingen i sprintstafettvärldscupen. Men det skulle också bli ett tillfälle för mig att säga hej då till tiden i landslaget.

Adjö landslaget. Att inte fortsätta resan med laget har varit ett beslut som vuxit fram såsaktliga efter VM-framgångarna i Skottland i somras. Att vara så dedikerad med en satsning mot ett enda mål har varit en fantastisk resa – men det har också inneburit att jag har valt bort en massa andra spännande orienteringsupplevelser och löparäventyr. Det vill jag bland annat göra plats för framöver!

Det var känslofyllda dagar och även om det kändes lite sorgset att sätta punkt för något som gett mig så många fina minnen (men som jag bär med mig och ofta kommer att tänka tillbaka på) så känns det ändå helt rätt. Tänk vad tiden går snabbt när man har roligt!

Tiden går snabbt när man har roligt.

Tiden går snabbt när man har roligt.

Hittade den här bilden från ett miniknat på Gotland, jag gissar att året var 1980, där jag en gång började min orienteringsbana. Orienterare kommer jag att alltid förbli. Kartor är ett av mina största intressen.

Brutet lopp och trea i sprintstafettvärldscupen. Från tävlingarna delar jag med mig av långsträckan på långdistansen, som fällde mig innan jag genomförde den. Den kom redan i inledningen av banan och jag läste in mig på den under tiden jag tog de första kontrollerna. Jag hade svårt att ta beslut om vilket vägval jag skulle ta med valde till sist det vänstra. Jag var så ivrig att komma ut på sträckan att jag påbörjade den en kontroll för tidigt vilket jag upptäckte först när jag klippt den första branta stigningen. Jag gjorde ett snabbt överslag att det skulle ta över sex minuter att springa tillbaka till kontroll fyra och påbörja långsträckan på nytt. Jag valde att spara mina krafter till de kommande loppen. Hur skulle du ha sprungit?

Långsträckan på långdistansen i Arosa som fällde mig.

Långsträckan på långdistansen i Arosa som fällde mig.

Till sist fick jag ändå kliva upp på pallen i samband med sprinstafettvärldscupen. Vi nådde inte riktigt ända fram. En andra plats, som vi var en hårsmån ifrån att klara, hade räckt till en totalseger i cupen. Jag  sprang sista sträckan och valde att tidigt jaga ikapp lagen framför. Väl ikapp ville den syra jag dragit på mig inte försvinna på den höga höjd som vi befann oss på. När det var dags för spurt svarade inte benen på det huvudet tänkte. Vi plockade dock platser genom hela stafetten och att sluta på pallen är bra.

Trea på sprintvärldscupen i Arosa och trea i totala sprintvärldscupen.

Trea på sprintvärldscupen i Arosa och trea i totala sprintvärldscupen.

Med klubben avslutades tävlingsåret med 25-manna, en stafett där alla i klubben kan vara med, från ung till äldre. Att orientera på hösten är en upplevelse i sig, när löven skiftar färg i varma toner. Delar med mig den här härliga bilden från 25-mannas hemsida från starten. Både höstfärger och orienteringsdressfärger i en häftig blandning.

Starten har gått på årets 25-manna.

Starten har gått på årets 25-manna.

Avslutar med att påminna att det idag är det andra måndagen i oktober och därmed första dagen för älgjaken i den del av landet jag bor i. Ett datum att hålla reda på för alla som vistas i skog och mark. Ett riktigt bra tillfälle och anledning till att få återhämta sig innan vinterträningen så småningom sätter igång! Det ska jag ta vara på.

SM GULD!

SM-guld!

SM-guld!

En dryg månad har gått sedan VM-guldet i Skottland. Efter VM kände jag mig både tom och trött och det tog några veckor att hitta tillbaka motivationen till träning och tävling. Jag lät det ta den tid som behövdes men att tänka på de kommande SM-helgerna hjälpte nog litegrann till att återfå orienteringsglädjen. Speciellt mycket såg jag fram emot SM-stafetten. Vi har länge haft en bred och stark damtrupp i klubben. Under de senaste 3-4 åren har vi placerat oss i toppen på de stora stafetterna. Hit räknas 10-milakavlen, Venlakavlen(i Finland) och SM-stafetten, men aldrig har vi nått hela vägen fram till seger.

Jag ville ha de bästa förutsättningarna inför stafetten och bestämde ett par veckor innan tävlingarna att springa Lång-SM men stå över Medel-SM då den tävlingen skulle genomföras med kval- och final de två dagarna precis innan Stafett-SM. Det var ett medvetet val som innebar att jag på så vis garanterades att vara helt utvilad och inte riskera att vara sliten. Jag skulle också ha gott om tid att förbereda mig mentalt inför loppet, vilket är en av de stora utmaningarna när tävlingarna går dagarna efter varandra.

Laget togs ut omkring en vecka innan stafetten och jag hade gott om tid att tänka igenom hur jag ville genomföra sista sträckan som jag blivit uttagen på, beroende på utgångsläge. Tjejerna på sträcka ett och två, Riina och Cat, har båda visat god form den senaste tiden och jag tror vi alla kände oss trygga med varandra. Efter solida lopp av dem båda skickade Cat ut mig i ledningen tillsammans med Järla Orientering(Elin Hemmyr Skantze) och med IFK Lidingö SOK(Anna Bachmann) jagandes 45 sekunder bakom. Min plan var att hålla mig bakom och se om Elin, som är fysiskt stark, skulle göra något misstag där jag kunde orientera ifrån. Springa ifrån var inget alternativ.

Redan på väg mot andra kontrollen fick jag på så vis en lucka, men ett misstag på sjätte kontrollen så fångade Elin in mig igen. Vid varvningen var det en längre snitslad sträcka då jag hann läsa in avslutningen av banan och tänka att jag fortsätter med den plan jag hade från allra första början, att vara defensiv och vänta på eventuellt misstag. Om inte så skulle det få avgöras på upploppet. Jag tog ett litet annat stråk mot första kontrollen efter varvningen och hade inte hela tiden Elin innan synhåll. På väg mot nästa kontroll ser jag Elin för en kort stund, men det är sista gången under loppet. Eftersom stafetter är gafflade visste jag inte om Elin bommat eller om hon hade en annan ”gaffel”(annan kontroll) så all fokus var att ta mina kontroller en efter en. Vilken härlig känsla det var att på väg mot sista kontrollen höra speakern att jag var på väg att föra OK Linné till seger och att mötas av Riina och Cat på upploppet för att tillsammans gå i mål som SM-guldmedaljörer!

Se gps-tracking av loppet här och läs nyheten i Uppsala Nya Tidning här.

På frågan jag fick direkt efter målgång, hur denna seger kändes jämfört med VM-guldet, så var svaret så självklart -”Detta betyder lika mycket som VM-guldet, men på ett annat sätt”. Och jag tänkte tillbaka hur vi haft tålamod där bra resultat, men där vi inte nått ända fram till våra drömmars mål, blandats med motgång under en lång tid.

Högst upp på pallen, äntligen!

Högst upp på pallen, äntligen!

Stafettsegern den här soliga septemberdagen på ett gärde på Södertörn var något alldeles speciellt och glänser så mycket att mitt individuella SM-silver på Långdistans-SM på fysiskt tuffa banor på Muskö i Stockholms skärgård får nöja sig med att stå lite i skymundan men en länk med karta och gps-tracking här.

SM-silver på Långdistans, flankerad av Albin och Rassmus som tog guld och silver i herrklassen.

SM-silver på Långdistans, flankerad av Albin och Rassmus som tog guld och silver i herrklassen.

Post-VM

En dryg vecka efter min hemkomst från Skottland och VM far tankarna fortfarande runt i huvudet. Jag har inte riktigt landat än vid tanken att jag upprepade fjolårets fantastiska resultat; ett individuellt VM-GULD och ett stafett VM-BRONS! Jag får nästan nypa mig i armen.

11053534_10155963578095541_3976824564245702762_o

Stafettlaget som tog brons! Från vänster Helena Jansson, jag och Emma Johansson. Emma tog även brons på medeldistansen. Foto: Jan Kocbach

När jag tänker tillbaka på den vårsäsong jag har haft känns det otroligt att jag lyckades fokusera och få tillgång till alla mina krafter just där och då. För jag tror att det var precis vad som skedde -och det är därför jag känner som jag gör just nu. Jag brukar kalla det post-VM syndrom.

Efter att jag lyckats få ut det där allra sista på det jag har haft som ett mål under ett års tid kommer de klassiska post-VM symptomen; tomhet och obeskrivlig trötthet både fysiskt och mentalt. Varje år blir jag överrumplad! Alla planer och all träning har varit med fokus på VM och därefter är dagboken tom. Det är fascinerande hur kroppen tydligt signalerar att det enda den vill göra är att vila.

Därför har jag njutit av att ha några dagars helvila och sedan bara tränat lite lätt utan att pressa mig. Jag har stannat till under passen för att plocka kantareller, blåbär och hallon.

Skogens guld, kantareller.

Skogens guld, kantareller.

Jag har valt träningsställen med extra omsorg för att säkerställa att det går att bada efteråt.

Många gånger har jag tänkt tillbaka på de där dagarna i Skottland och ”boostat” själen med de många goda minnen jag tar med mig därifrån; den skotska skogen, stämningen i laget, alla fantastiska supporters och så mycket mycket mer.

Med lite bilder försöker jag förmedla några känslorna som jag upplevde och via länkarna nedan kan du följa mig under mitt guldlopp på SVT play och gps-trackingen samt kartorna från de distanser jag sprang.

Guldloppet på SVT-play medeldistans

GPS-tracking medeldistans med 2DRerun

Karta medeldistans   Karta stafett   Karta långdistans

Precis efter målgång på medeldistansen och jag börjar förstå vad som har hänt. Foto: Jan Kocbach

Precis efter målgång på medeldistansen och jag börjar förstå vad som har hänt. Foto: Jan Kocbach

En glad guldmedaljör. Foto:  Jan Kocbach

En glad guldmedaljör. Foto: Jan Kocbach

Ögonblick från långdistansloppet i Glenn Affric. Fantastisk och utmanande terräng. Foto: Malin Björkqvist.

Ögonblick från långdistansloppet i Glenn Affric. Fantastisk och utmanande terräng. Foto: Malin Björkqvist.

Lagkram efter mållinjen på stafetten där det blev ett brons! Danmark imponerade och vann. Foto: Malin Björkqvist.

Lagkram efter mållinjen på stafetten där det blev ett brons! Danmark imponerade och vann. Foto: Malin Björkqvist.

Jag hoppas att ni alla också haft en riktigt bra sommar och fyllt på med goda minnen! Nästa gång jag skriver här blir det fokus på er igen och pepp för att hålla igång och skapa goda träningsrutiner under hösten. /Annika

O-ringen på väg mot VM

Nu är det nedräkning mot VM. Jag tillbringar de sista dagarna innan avresan i de svenska fjällen. Här är det lätt att få kroppen och sinnet att finna den ro jag vill ha innan mästerskapet som jag inleder om precis en vecka. Här finns också terräng som liknar den i Skottland så jag kan bibehålla min kapacitet i stark kupering och blöta mossar. Det sista träningsblocket har jag lämnat bakom mig. Nu handlar det om att låta formen och farten komma genom mycket vila och lättare pass som inte bryter ner.

Utsikten under ett lätt träningspass upp på Flatfjället, Sälen.

Utsikten under ett lätt träningspass upp på Flatfjället, Sälen.

Det sista träningsblocket inför VM avslutades med en riktigt tuff O-ringenvecka i Borås. Tävlingarna var en viktig del i min träning inför VM. Formen skulle ännu inte vara på topp men det var självklart tävling och full fokus när jag ställde mig på startlinjen.

Jag gillar verkligen O-ringen. Det är en speciell tävling där totaltiden från fem dagars orienteringstävlingar räknas ihop och där segrare är den är först i mål efter sista etappens jaktstart. Det är utmanande banor och det är vanligtvis den som lyckas hålla bäst fokus och som är mest uthållig som passerar mållinjen först.

På O-ringen är alla där. Från nybörjaren i D10(damer upp till och med tio år) till före detta elitlöpare som tampas i H- och D45 och veteraner som tar det i sin egen takt i H- och D75.  Det är verkligen en speciell känsla att tävla i en skog som myllrar av orienterare med siktet inställt på nästa kontroll. Under veckan var ett mediateam på plats och fångat stämningen ute på de olika etapperna. Något som de verkligen lyckades med, se kortfilmerna från etapp fyra(känslan att bomma) och fem(orienteringsposei).

Min motivation inför O-ringenveckan var hög. Jag hade känt att jag successivt närmat mig en riktigt bra form som jag fått jobba hårt för efter en långdragen förkylning under maj månad.  Min plan innan start på första etappen som var en långdistans var klar; det viktigaste var att ”spika” första kontrollen och komma in i loppet.

Jag satte av i hög fart direkt från startpunkten och med full koll på kompassriktningen men fick aldrig tag i detaljerna på kartan. Ju längre jag kom på sträckan, desto mer kritiskt blev det. Jag hade fortfarande inte läst in mig och jag visste att jag inte var, men jag visste att jag borde börja närma mig kontrollen. Terrängen var diffus med flera mindre mossar och höjder. Två och en halv minut hann rinna iväg innan jag stämplade vid ettan. ”Ingen bra start på ett O-ringen”, hann jag tänka. Men jag återfick kontrollen och var nöjd med resten av loppet som slutade med en andra plats.

Prisutdelning etapp 1 på O-ringen. Från vänster; jag, Simone Niggli, Helena Karlsson

Prisutdelning etapp 1 på O-ringen. Från vänster; jag, Simone Niggli, Helena Karlsson

Utgångsläget inför sista etappen var jämnt i toppen. Anne M Hausken, Norge ledde med 2.03 tillgodo på Simone Niggli, Schweiz och jag var ytterligare trettio sekunder efter Simone. Trion hade fått ett heluppslag i Borås tidning tidigare under veckan som alltså siade rätt inför utgångsläget sista dagen.

"Trio med rutin gör upp om segern". Borås tidning tisdag den 21 juli.

”Trio med rutin gör upp om segern”. Borås tidning tisdag den 21 juli.

Jag hade det perfekta utgångsläget. Jag gillar att jaga. Jag hade en bra inledning på loppet på sista etappen men visste ingenting om var mina konkurrenter befann sig då vi gick ut med ett sådant tidsglapp att vi inte såg varandra. Det gör orientering speciellt. Du måste hela tiden coacha dig själv. Jag var sliten efter fyra dagars tävlande och det handlade mycket om att ha ett positivt inre samtal.

Efteråt har jag kunnat se på gps-trackingen att jag passerade Simone redan i inledningen av loppet och har sedan legat i ett vakuum mellan Anne M Hausken och Simone(som blev ikappsprungen av Anna Forsberg i inledningen av loppet). Som jag tidigare skrev är det den som lyckas hålla bäst fokus och som är mest uthållig som passerar mållinjen först efter fem dagar. Denna gång klarade Anne M Hausken det allra bäst. Jag var på väg att nå min bästa O-ringenplacering någonsin men bara ett par kontroller före mål gör jag en bom som är så stor att både Simone och Anna passerar. Jag förstod helt enkelt inte kartan utifrån det jag såg i terrängen och jag tror att tröttheten gjorde misstaget än större.

GPS-tracking från alla etapper går att studera via Livelox på O-ringens hemsida.

Det var så klart ett tråkigt slut på en annars mycket rolig O-ringen vecka. Men då känns det bra att tänka på att det jag väntat på hela året bara ligger en vecka bort; VM i Skottland!

Allt du behöver veta om VM i Skottland som inleds den 31 juli hittar du här på den officiella VM-hemsidan. Om du vill följa mig tävlar jag i medeldistans tisdag 4 aug, stafett onsdag den 5 aug och långdistans fredag den 7 aug. Alla lopp sänds i live i SVT. Håll tummarna för Sverige! /Annika Billstam

Kravanalys inför mästerskap

En viktig ingrediens för att bli framgångsrik på ett mästerskap är att analysera den terrängtyp som väntar. Områdena där tävlingarna ska avgöras är alltid avlysta, det vill säga förbjudna att besöka, men oftast finns gamla kartor över tävlingsområdena som kan hjälpa att skapa en bild av vad som väntar. Utöver det är det viktigt att hålla sig uppdaterad på den information arrangören lämnar inför tävlingen såsom terrängbeskrivning, banlängder och stigning under banan. Exempelvis kan du med denna information räkna ut kilometertiden i terrängen vilket ger en ytterligare fingervisning om vad som väntar.

Jag har precis inlett den sista förberedelsefasen för VM i Skottland som avgörs första veckan i augusti. Men den avslutande grundträningsperioden påbörjades redan strax innan midsommar då jag fick förmånen att följa med som ledare och föreläsare på juniorlandslagets VM-precamp i Rauland, Norge.

JVM-laget och jag på precamp i Rauland, Norge.

JVM-laget och jag på precamp i Rauland, Norge

Vid en första anblick kan terrängen runt Rauland och Inverness (Skottland) se ut att påminna om varandra. Båda platserna har rejäla berg och öppna tunglöpta mossar. Det var bra terräng att vistas i för mig för mina fysiska förberedelser inför VM i Skottland men ändå skiljer de sig åt när man gör en kravanalys på den tekniska biten. Som löpare vill du veta;

  • Vilka fysiska krav ställer VM-terrängen på dig så jag vet vad jag behöver träna?
  • Vilka orienteringstekniska krav ställer VM-terrängen på dig så jag vet vilken teknik jag behöver behärska?
  • Var finns liknande(relevant) terräng i Sverige? Där jag kan förbereda mig på hemmaplan både ur fysiskt och teknisk utöver de läger jag genomför i närliggande terräng i VM-landet.

Svaren på kravanalysen håller jag än så länge för mig själv men så här ser den gamla kartan över området vi kommer att tävla på ut;

Glen Affric. Den gamla kartan från när VM genomfördes här 1999.

Glen Affric. Den gamla kartan från när VM genomfördes här 1999.

Arrangören skriver; “The Long Distance will take place in Glen Affric, by common consent the finest of all of Scotland’s glens (valleys). A classic landscape of perfectly-placed lochs, mountains and a wonderful mix of pine, birch and oak trees. The woodland is one the best examples of the Caledonian Forest that once covered much of Scotland. The rich environment is an important haven for wildlife, so the whole glen is protected as a National Nature Reserve. The terrain is hilly but generally there is good runnability throughout the area. There is localised deep heather, very little bracken and few paths or tracks in the area.”

Utsikt över Glen Affric och terrängen som väntar på långdistans-VM.

Utsikt över Glen Affric och terrängen som väntar på långdistans-VM.

Detaljerna för tävlingarna redogörs för i ”bulletinen” som uppdateras ju närmare mästerskapet vi kommer;

Skärmavbild 2015-07-06 kl. 22.46.26

Landslagets precamp i Skottland är precis avlsutat. Jag stannar ytterligare en vecka för det sista finslipet innan jag åker hem till Sverige igen i väntan på VM. Lite VM-pirr har jag även dessa dagar då junior-VM precis startat och jag följer dem med spänning. Här hittar du all information om JVM och kan följa dem live!

VM-laget 2015 på precamp redo att komma tillbaka i augusti.

VM-laget 2015 på precamp redo att komma tillbaka i augusti.

Att vända motgång till medgång

VM i Skottland i början av augusti har sedan länge varit mitt huvudmål för 2015. Men ibland är vägen inte lika rak som jag tänkt mig. I början av maj fick jag lämna återbud till 10-milakavlen på grund av en förkylning. När jag är förkyld brukar det i regel ta 5-7 dagar innan jag är tillbaka i normal träning igen. Men den här gången var det annorlunda. Viruset gav inte med sig förrän efter tre veckor och två dagar. Vilket innebar tre veckor och två dagar utan ett löpsteg. Tre veckor och två dagar med mycket tid för tankar.

Jag var ordentligt nedtränad efter ett bra genomfört VM-träningsläger i Skottland när viruset slog till. Allt hade gått enligt planen fram hit. Drygt tre veckor senare såg förutsättningarna helt annorlunda ut, och planen hade fått ändras flera gånger under den tiden.

De inplanerade VM-observationstävlingarna i Säter i mitten av maj var en tänkt milstolpe mot VM. Av det blev inget och jag fick lämna återbud till alla tävlingarna. Världscupstävlingarna i Halden och Lysekil denna vecka var det sista observationstillfället inför VM. Med mycket kort startsträcka och upptrappning av min träning från noll till hundra på en vecka med receptet: en jogg, en lågintensiv kurvbildsträning, en moderat OL-träning, ett Sprint-DM och två intervallpass tog jag beslutet att för en bra prestation på VM skulle det vara bättre att genomföra världscupstävlingarna än att lämna återbud än en gång.

Det var ett tufft beslut. Första loppet var en långdistans i Prästebakke utanför Halden. Terrängen där är av det tyngre slaget. Både på grund av en hel del undervegetation men också beroende av kuperingen. Jag inledde i hög fart, men med fokus på farten istället för kartan kom snart misstagen, och med misstagen kom tröttheten. Väldigt sällan tänker jag tankar om att bryta lopp, men sådana fick jag brottas med under pågående tävling. Inget bra tecken. Men jag bröt inte även om tävlingsgnistan slocknade där ute på banan. Resultatet i siffror är inget jag tar med mig från den dagen utan glad att jag sprang igenom hela banan och fick en rejäl genomkörare som väckte kroppen lite till liv.

IMG_2337

Ge aldrig upp hoppet, motgång går att vända till medgång och framgång.

Dag för dag har det känts bättre och dagens världscups-medeldistans i Munkedal, strax utanför Lysekil var ännu ett kliv framåt. Resultatet blev enn blygsam 12e plats, men jag tar med mig delar av loppet där jag snuddade vid den känsla jag vill ha. När fart och teknik samspelar och när orientering är det roligaste som finns! Men mycket träning ligger mellan mig och VM ännu. Minst en medeldistansplats är trots allt säkrad i och med förra årets VM-guld. Hela VM-laget och distanser offentliggörs i veckan.

Jag har äntligen vänt motgång till medgång. Jag har en bra plan och ser fram emot förberedelserna!

Nästa gång jag skriver här på bloggen tänker jag göra en djupdykning i olika terrängtyper runt om i världen. Lite av en landskapsanalys och jämförelse av de senaste terrängtyperna jag förberett mig extra mycket inför på grund av att viktiga tävlingar genomförts där. Det kommer att förklara varför det är så viktigt för oss elitorienterare att förbereda oss i relevant terräng och på nyritat kartmaterial. Jag kommer att ge konreta exempel med kartklipp och ni är välkomna att ställa frågor inför eller kring det blogginlägget!

Nu på lördag väntar världens största stafettorientering, Venlakavlen, som avgörs utanför Åbo. Där ska vi OK Linnétjejer ta lite revansch från 10-mila.

/Annika Billstam

Det blir inte alltid som man tänkt sig -10mila

10-mila som avgjordes förra helgen är, som jag skrivit om här tidigare, en av årets absoluta höjdpunkter när det handlar om orientering. En klassiker som funnits i 70 år nu. Siktet har länge varit inställt för mig på just årets 10mila. Inte för att det firar jubileum utan för att det skulle avgöras i Uppland, på min och min klubbs hemmaplan. Men något banbrytande skulle också komma att ske detta år. Nightfoxes International, ett internationellt stjärnspäckat damlag med mig på sträcka fyra, skulle stå på startlinjen i det ”riktiga” tiomila(läs mer i mitt senaste blogginlägg).

Jubileumet firade arrangören en dryg vecka innan årets 10mila med ett “jubileumslopp” på dagen exakt 70 år efter startskottet för det första 10mila. Originalloppet startade i Uppsala,  bara några kilometer från där jag bor idag, med målgång efter tio sträckor, drygt tio mil senare i Eneyberg. Jubileumsloppet startade på exakt samma plats med en bana som motsvarade den första sträckan på premiärkavlen. Den där kvällen kl. 19.00 den 28 april 1945, stod 62 lag på startlinjen. De fick hålla tillgodo med generalstabens karta i skala 1:100 000 och själva rita i banans tre kontroller och slutmålet, där växel till sträcka två skulle ske.

Ni som lyssnade på mig i samband med Position15 där jag pratade om kartor och analyseringsverktyg inom orientering, minns kanske hur Generalstabskartan såg ut? Några av deltagarna vid jubileumsloppet har publicerat sina kartor i kartsamlingsbanken Doma Omaps. Jubileumsloppslöparna fick det lite lättare än de som sprang 1945 och hade sin bana redan inritad på Terrängkartan i skala 1:50 000, men med en uppförstorad originalkarta tryckt på baksidan.Tror inte jag har tipsat om detta kartarkiv tidigare. I doma omaps kan du söka orienteringskartor folk lagt upp från tävlingar och träningar, runt om i världen. Du kan bland annat söka via datum, kartasök och populäritet. Se efter om det finns någon karta upplagd i närheten av där du bor! Idag är det nästan 112 000 uppladdade kartor av orienterare runt om i världen. Direktlänk till tävlingskartan på 70-årsjubileumet hittar du här, och originaltävlingskartan från 1945 här.

Tillbaka till 10milahelgen. Det var alltså ett minst sagt hektisk men fantastiskt rolig helg att se fram emot. En tuff utmaning att inom mindre ett dygn först prestera maximalt på dambudkavlen, för att sedan starta 10MILA-budkavlen där flera nattsträckor traditionellt ingår. Jag hade blivit tilldelad sträcka fyra, cirkaa 9 km gafflad nattorientering. Men på lördagsmorgonen fick jag ta det tråkiga beslutet att inte starta något lopp alls denna helg då ett envist förkylningsvirus ville inte släppa taget. Men min klubbs motgångar slutade inte där. Fler återbud följde bland damerna och herrarna som under våren visat att de haft något stort på gång hade stora problem i inledningen av 10mila och stämplade sedan fel på sträcka tre. Det blir inte alltid som man tänkt sig! Vassast denna helg var tjejerna i Domnarvets GoIF som segrade i dambudkavlen och IFK Göteborg som gjorde detsamma i herrstafetten.

Tjejerna i laget, alla utom en.

Tjejerna i laget, alla utom en. Trimtex sponsrade med snygg lagdräkt.

Hur gick det då för Nightfoxes Internationals? Tjejerna hade en bra inledning, till startpunkten hade lagets förstasträckslöpare, danskan Emma Klingenberg, till och med en ledning.

Emma i täten på 10mila.

Emma i täten på 10mila.

Men en felstämpling på sträcka tre även kallad ”den långa natten” innebar att superdamlaget diskades. Men jag känner mig stolt över att tjejerna aldrig tvekade att fullfölja, trots de tuffa loppen dagen innan, och kommentarerna var enbart positiva efteråt. Lagledaren Susanne Wiklund Björk, till vardags juniorlandslagsledare, berättade för media efteråt att flera av tjejerna var rejält slitna, kanske allra mest i huvudet. Inte så konstigt, med tanke på att de redan hade sprungit damstafetten för sina respektive klubblag. Nästan alla hade gjort bommar och det brukar inte de här tjejerna göra. I mål var Nightfoxes International 186:28 efter segrande IFK Göteborg, en tid som hade räckt till plats 134 om det inte vore för felstämplingen. Vi pratar om att göra det igen och då vill jag stå på strömlinjen med!

Avslutar årets 10milakrönika med en kort reflexion kring utvecklingen av dirketrapporteringen från arrangemanget. I programmet ”Stopptid” (i Sportspegeln) får man följa svårigheten med detta i samband med den första direktsändningen 1978 då Sven ”Plex” Petterson tagit sig ut med kameran i skogen. Jämför själv vad som har hänt fram till idag, med webb-TV sändningen som visar GPS-tracking, vägval och intervjuer.

Med alla dessa orienteringskart- och filmklippslänkar att fördjupa er önskar jag en fortsatt trevlig långhelg! /Annika Billstam

 

 

Dreamteam på 10-mila

En dröm kommer snart att gå i uppfyllelse! Jag ska springa det mytomspunna 10-mila, världens största stafett i orientering och en stenhård svensk klassiker. Och jag kommer att göra det tillsammans med de vassaste damelitorienterarna i världen. Vi som på tävlingar, såsom världscup och VM vanligtvis är konkurrenter, har bildat ett lag som ska ta oss an nattens och gryningens utmaningar tillsammans med en herrans massa herrlag. Det kommer garanterat att bli en upplevelse utöver det vanliga som jag kommer att minnas oavsett hur det kommer att gå, de där timmarna under natten mellan den 9-10 maj, i skogarna utanför Skeppstuna i Uppland.

Natt-SM på ett kallt, blött, militärt övningsfält norr om Stockholm i fredags kväll.

Natt-SM på ett kallt, blött, militärt övningsfält norr om Stockholm i fredags kväll.

Några av oss som kommer ingå i laget deltog i fredagens Natt-SM på ett kallt, blött, militärt övningsfält norr om Stockholm. Segrade gjorde Nadiya Volynska som troligen sprang till sig en av de tuffare natt-sträckorna på 10-mila genom ett fantastiskt genomfört lopp. Själv slutade jag åtta och fick ett bra genrep inför vad som väntar och har ytterligare några veckor på mig att förbereda mig –om jag kommer att bli tilldelad en nattsträcka.

11021252_796615660392284_4480266988152778620_n

En lysande idé blev verklighet. Det blir ett dam”dreamteam”lag på 10-mila 2015.

Jag har ju sprungit tiomila så länge jag orienterat, men i damstafetten som avgörs på eftermiddagen innan den ursprungliga versionen av stafetten startar(herrstafetten). Innan skymningen och temperaturen har fallit. Innan pannlamporna tänds och dunjackorna åker på.

Såklart är damstafetten även i år det viktigaste målet, vi damer i klubben har förberett oss väl. Men jag måste erkänna att det kittlar att tänka på hur och vad som kommer att hända efter att startskottet går i herrstafetten lördagen den 9 maj kl 21.30.

Läs mer på Sporten, SVT och Sveriges Radiosporten, SR

Kort fakta om laget och 10-mila

Löpare: Tove Alexandersson, Stora Tuna SWE, Annika Billstam, Linné SWE, Sara Hagström, Falköping SWE, Lena Eliasson, Domnarvet. SWE, Maja Alm, Pan Århus DEN, Ida Bobach, Pan Århus DEN, Emma Klingenberg, Järla DEN, Nadyia Volynska, Orion, UKR, Mari Fasting, Halden NOR, Simone Niggli, Tisaren, SUI. Löpordning är ännu ej bestämd.

  • Tillsammans har laget tagit 71 VM-medaljer
  • 10-milas herrstafett startar 21.30 lördagen den 9 maj med målgång för segrande lag beräknad till kl 07.30 den 10 maj
  • Preliminära banlängder (fågelvägen) per sträcka; 1) 13 km Skymning/natt 2) 10,5 km Natt 3) 16,5 km “Långa Natten” 4) 8,5 km Natt
 5) 11,0 km Natt
 6) 7,5  km Natt 7) 10,5  km Gryning/Dag 8) 12,5  km Dag 9) 8,5 km Dag 10) 17,5 km Dag
  • Laget kommer att ha ett lopp i benen efter att ha avverkat damkavlen med beräknad målgång 18.30 där de flesta någon av de två avslutande sträckorna som är 10,5 respektive 8,5 kilometer långa.
  • Tävlingen är mytomspunnen och det finns åtskilliga historier om vad som hänt under tävlingens gång, exempelvis om hur en löpare på långa natten drog med sig en klungan på fel sida om en flera kilometer lång sjö
  • Tävlingen kommer gå att följa via liverapportering från 10-milas hemsida. Jag utlovar spänning!

Kost, prestation och hälsa

Jag har aldrig tidigare behandlat ämnet kost här på metriabloggen. Men som ni alla säkert känner till så är rätt kost en viktig del av prestationen och för att hålla sig vid god hälsa. Utan att vara någon expert så gör jag förmodligen någonting rätt då jag mycket sällan är sjuk, någon gång vartannat år.

Min filosofi om kost är att kroppen, om du lyssnar på den, faktiskt säger till dig vad den behöver. Den behöver det du är sugen på! (Om det alltid är choklad kanske du bör känna efter lite extra och inte låta dig luras). En ganska så enkel och okomplicerad inställning. Jag tror inte på att härma någon eller strikt följa en diet utan att det bästa bränslet för prestation kan se olika ut för olika individer och att det därför viktigast att lyssna på dina egna signaler. Hur har kosten sett ut de dagar du känt dig kraft- och energilös kontra de dagar då du känt dig redo för rekordtid på eljjuspårsslingan?

Jag har i hela mitt idrottsliv från och till låtit mig inspireras och influeras av andra idrottares kostregimer och olika koststudier utförda på elitaktiva. På ett orienteringsträningsläger i italienska Puglia testade jag att minimera kolhydrater i kosten. Det var ett ganska så tydligt kvitto jag fick. Träningen gick uruselt. GI var ingenting för mig. (Testade detta efter att Björn Ferry släppt en kokbok på temat. Läste efteråt att han visst hade det låtit slinka ned några mackor mellan GI-målen. Han gick väl på känsla han med tänker jag).

Som ett komplement till känslan går jag på förnuftet. Det säger sig självt att man bör undvika besprutade grönsaker och att frukt och grönt ger dig viktiga vitaminer. Unna dig det bästa och plocka det du känner dig sugen på i frukt- och grönsaksdisken. Ha som mål att laga maten själv så att det inte blir alltför stor del fabrikstillverkad kost som ofta innehåller en del märkliga tillsatser. Ganska så enkla råd att följa.

Men ibland känner man sig tom på idéer på vad man ska laga. Jag letar gärna recept på nätet och just nu har jag fastnat för Green Kitchens Stories. Bara vegetariska recept men sprängfyllda med frukt och grönt och mycket matiga. Idag var jag sugen på något sött, kanske en effekt av gårdagens tävlingspremiär på Måsenstafetten. Så det blev en bakkväll med äppel-, hasselnöts- och chokladbullar. Grymt goda och kommer vara bra att ha med som komplement till matlådan till tävlingarna under våren.

Äpple-, hasselnöts- och chokladbullar.

Äpple-, hasselnöts- och chokladbullar. Du hittar receptet på Green Kitchen Stories hemsida.

Delar också med mig mina vägval från helgens tävlingspremiär,  Måsenstafetten, som genomfördes utanför Nävekvarn. Missade att sätta på gps-klockan så handritad rutt denna gång. Jag gjorde ett  bra lopp på sista sträckan och plockade under hela loppet in tid på ledande Järla, men nådde inte riktigt hela vägen fram. Inga, Riina och jag som representerade OK Linnés förstalag slutade tvåa, cirka 30 sekunder efter segrarlaget.

bild-6 2

Fin sörmlandsterräng på Måsenstafetten.

Ser än mer fram emot vårens tävlingar och stafetter!