Läkaren som använde GIS för att få bukt med koleran

Den första GIS analysen?

Det är väl känt att Metria är ett av Sveriges ledande företag när det gäller geografisk IT och geografiska informationssystem, GIS.
”Metria – Länken mellan kartan och verkligheten” – vi ser oss som moderna och nydanande eftersom GIS fortfarande är en relativt ung disciplin, det vet vi ju.
Eller – är det verkligen så? Faktum är att redan för 160 år sedan användes en föregångare till GIS och resultatet blev en banbrytande upptäckt. Låt mig berätta om doktor John Snow.

Kolerautbrott i London

År 1854 härjade koleran våldsamt i London. Det var det värsta kolerautbrottet någonsin. Allra värst var det i de fattiga kvarteren runt Broad Street i Soho. Folk insjuknade och dog i hundratal. Vissa dog inom några timmar från insjuknandet. Utbrottet skedde den 31 augusti och inom tre dagar hade 127 människor i området kring Broad Street avlidit.
Den gängse uppfattningen vid denna tid var att Kolera smittade via t.ex. dålig och unken luft. Det fanns även teorier som menade att ogynnsamma stjärnkonstellationer och avlägsna jordbävningar kunde orsaka kolera.
Doktor John Snow, som specialiserade sig inom anestesi och medicinsk hygien, trodde inte på dessa teorier. Hans hypotes var i stället att kolera spreds via kontaminerat vatten. Detta ville han bevisa mitt under den värsta koleraepidemin och det var då han använde sig av ett tidigt, analogt GIS.

Geografisk analys med hjälp av kartan

Utan att ha en aning om vad GIS var, än mindre ha gått någon GIS-utbildning Dr. Snow  helt enkelt en karta över Soho och plottade in kolerafallen, en prick för varje sjukdomsfall. På kartan prickade han även ut de pumpar som befolkningen använde för att hämta dricksvatten. På så vis ville han se om antalet sjukdomsfall var fler runt någon speciell pump. Ganska snart visade det sig att en stor koncentration av kolerafallen var lokaliserade runt pumpen på Broad street. Det var företaget Southwark and Vauxhall Waterworks Company som ägde pumpen och som levererade vattnet till den. Snow undersökte vattnet men varken de kemiska eller de mikroskopiska testerna visade på att vattnet var dåligt. Trots det lyckades han övertala myndigheterna att montera ner handtaget till pumpen och på så vis tvinga folk att hämta sitt vatten från andra pumpar. Detta blev slutet för den koleraepidemin. Antalet sjukdomsfall sjönk drastiskt. Det visade sig nämligen att vattnet till pumpen på Broad street togs nedströms Themsen, nedanför platsen där avloppsvatten läckte ut. De andra pumparnas vatten togs uppströms den platsen.

Skepsis - trots överväldigande bevis

Trots, som det verkade, överväldigande bevis för att kolera smittade via kontaminerat vatten så ville dåtidens forskning inte ta till sig Snows teorier. Det dröjde tolv år, ända till 1866 innan en av Snows största motståndare, William Farr insåg giltigheten i Snows teorier och utfärdade starka rekommendationer om att man inte skulle dricka vatten som inte var kokt.

Än idag finns en gjutjärnspump utan handtag i hörnet korsningen Broad street och Poland street. Och en pub i samma hörn har fått namn efter läkaren och heter John Snow.
På så sätt kan man säga att GIS räddade oss från kolera och att John Snow är upphovsmannen till ”GIS” – eller i alla fall den geografiska analysen.
Själv blev han inte så gammal, han fick inte ens se sina teorier slå igenom. John Snow dog den 10 juni 1858 endast 46 år gammal i sviterna av en massiv stroke.

John Snow Minnesmärke
Pumpen med det bortmonterade handtaget i hörnet av Broad Street och Poland street. I bakgrunden puben John Snow
”John Snow memorial and pub”. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons – http://commons.wikimedia.org/wiki/File:John_Snow_memorial_and_pub.jpg#/media/File:John_Snow_memorial_and_pub.jpg
John Snows Kolerakarta
Dr John Snows GIS-analys av koleraepidemins spridning
”Snow-cholera-map”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons – http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Snow-cholera-map.jpg#/media/File:Snow-cholera-map.jpg

Tack till Neta Hedberg, rutinerad Metrian och GIS-ingenjör på Luleåkontoret, och som bidragit med denna intressanta historia!

 

Att vända motgång till medgång

VM i Skottland i början av augusti har sedan länge varit mitt huvudmål för 2015. Men ibland är vägen inte lika rak som jag tänkt mig. I början av maj fick jag lämna återbud till 10-milakavlen på grund av en förkylning. När jag är förkyld brukar det i regel ta 5-7 dagar innan jag är tillbaka i normal träning igen. Men den här gången var det annorlunda. Viruset gav inte med sig förrän efter tre veckor och två dagar. Vilket innebar tre veckor och två dagar utan ett löpsteg. Tre veckor och två dagar med mycket tid för tankar.

Jag var ordentligt nedtränad efter ett bra genomfört VM-träningsläger i Skottland när viruset slog till. Allt hade gått enligt planen fram hit. Drygt tre veckor senare såg förutsättningarna helt annorlunda ut, och planen hade fått ändras flera gånger under den tiden.

De inplanerade VM-observationstävlingarna i Säter i mitten av maj var en tänkt milstolpe mot VM. Av det blev inget och jag fick lämna återbud till alla tävlingarna. Världscupstävlingarna i Halden och Lysekil denna vecka var det sista observationstillfället inför VM. Med mycket kort startsträcka och upptrappning av min träning från noll till hundra på en vecka med receptet: en jogg, en lågintensiv kurvbildsträning, en moderat OL-träning, ett Sprint-DM och två intervallpass tog jag beslutet att för en bra prestation på VM skulle det vara bättre att genomföra världscupstävlingarna än att lämna återbud än en gång.

Det var ett tufft beslut. Första loppet var en långdistans i Prästebakke utanför Halden. Terrängen där är av det tyngre slaget. Både på grund av en hel del undervegetation men också beroende av kuperingen. Jag inledde i hög fart, men med fokus på farten istället för kartan kom snart misstagen, och med misstagen kom tröttheten. Väldigt sällan tänker jag tankar om att bryta lopp, men sådana fick jag brottas med under pågående tävling. Inget bra tecken. Men jag bröt inte även om tävlingsgnistan slocknade där ute på banan. Resultatet i siffror är inget jag tar med mig från den dagen utan glad att jag sprang igenom hela banan och fick en rejäl genomkörare som väckte kroppen lite till liv.

IMG_2337

Ge aldrig upp hoppet, motgång går att vända till medgång och framgång.

Dag för dag har det känts bättre och dagens världscups-medeldistans i Munkedal, strax utanför Lysekil var ännu ett kliv framåt. Resultatet blev enn blygsam 12e plats, men jag tar med mig delar av loppet där jag snuddade vid den känsla jag vill ha. När fart och teknik samspelar och när orientering är det roligaste som finns! Men mycket träning ligger mellan mig och VM ännu. Minst en medeldistansplats är trots allt säkrad i och med förra årets VM-guld. Hela VM-laget och distanser offentliggörs i veckan.

Jag har äntligen vänt motgång till medgång. Jag har en bra plan och ser fram emot förberedelserna!

Nästa gång jag skriver här på bloggen tänker jag göra en djupdykning i olika terrängtyper runt om i världen. Lite av en landskapsanalys och jämförelse av de senaste terrängtyperna jag förberett mig extra mycket inför på grund av att viktiga tävlingar genomförts där. Det kommer att förklara varför det är så viktigt för oss elitorienterare att förbereda oss i relevant terräng och på nyritat kartmaterial. Jag kommer att ge konreta exempel med kartklipp och ni är välkomna att ställa frågor inför eller kring det blogginlägget!

Nu på lördag väntar världens största stafettorientering, Venlakavlen, som avgörs utanför Åbo. Där ska vi OK Linnétjejer ta lite revansch från 10-mila.

/Annika Billstam

Mobil kartapputveckling – då, nu och imorgon

Tidig telefoni och mobilutveckling

Den som är 10 år gammal idag och har en mobil har som bekant möjlighet att bokstavligen få hela världen i sin ficka! Vem kunde först ana den explosionsartade mobila telefoni- och app-utvecklingen? Graham Bell som uppfann och fick första telefonpatent 1876 gjorde nog inte det.

Graham Bells Telefonpatent 1876
Graham Bells Telefonpatent 1876

Kanske gjorde svensken och tornedalingen, professor Östen Mäkitalo, även kallad ”mr Mobil” det när han hos Eriksson började utveckla NTM och GSM-växlar och telefoninät under 1970 och 1980-talet. Det var före det nu självklara Internet vilket föddes 1989 på CERN. Kommer du ihåg din första mobil? Var det Ericsson eller en Nokia, eller kanske en Motorola? Har du jobbat med GIS ett tag så kommer du säkert ihåg hur du trevande närmade dig de första kartorna i mobilen. Hur man utvärderade och provade. Hur man krånglade med externa GPS-enheter. Hur det tog evigheter att installera både program och pixliga kartor i mobilerna med bara 16 eller 256 färger? Och de pillriga tangentborden! Och när du surfade med mobilen för första gången?

Sex tidiga kartprogra:m Eniro, Hitta var faktiskt före Google Maps, Maps24, Nokias NokiaMaps och Wayfinder som utvecklades av Ericsson.
Sex tidiga kartprogram: Eniro, Hitta var faktiskt före Google Maps, Maps24, Nokias NokiaMaps och Wayfinder som utvecklades av Ericsson.

Genombrottet

När Apple, och den karismatiske ledaren Steve Jobs, introducerade iPhonen 2007 med ”bara” en tangent, så pratade han om en revolution. Demonstrationen av den nya telefonen innehöll såklart också en demo av appen Google Maps. Kartor, ständigt dessa kartor!

Jobs lanserar iPhonen 2007 och visar appen Google Maps
Jobs lanserar iPhonen 2007 och visar appen Google Maps

Sedan lanseringen av iPhone har vi nu under dryga 8 år fått uppleva en mycket spännande utveckling vi fått. Det har påverkat våra vanor och beteenden, till både det bättre och det sämre. Kring mer än ett frukostbord hörs uppmanande: ”Låt mobilen vara när vi äter i alla fall!” – både från föräldrar och barn. Kanske inte allt är bra?
Men. Idag är det alltså nästan omöjligt att inte hitta allt det du söker i en app. Och bra kartor är självklart? Eller vänta! Är det riktigt så?

Kvalitet på kartor i apparna

Google Maps och Apple Maps i all ära. Dessa appar ligger ofta i topp både i nedladdningar och användning, enligt många mätningar. Och visst, de är mycket användbara, eftersom det är globalt täckande med bakgrundskartor och satellitbilder med relativt god. Och kriget om de bästa kartorna pågår. Nyligen var Nokias kartor till salu, och intresset var stort från många. Men avsaknad av bättre nationell terräng- och fastighetsinformation kännetecknar tyvärr också kartorna i apparna. Att få tillgång till svenska fastighetskartor med fastighetsgränser i telefonen på ett enkelt sätt har tills nu, varit lite svårare. Det beror i sin tur på att Fastighetskartans information  ”ägs” av Lantmäteriet tillhandahålls avgiftsbelagd av återförsäljare. Kartorna har ännu inte blivit ”Öppna” fullt ut, även om det ser ut som att det är dit vi är på väg. Lantmäteriets släpp av småskalig kartinformation kan säkert få en och annan apputvecklare att bli glad!
Metria, som en av återförsäljarna, har sedan sommaren 2014 tillhandahållit mobilanvändarna en enklare åtkomst till alla Sveriges fastigheter och fastighetskartor genom appen Hitta Fastighet. Idag finns en mängd varianter på kartappar.

En indelning av appar idag med kartfunktionallitet
En indelning av appar idag med kartfunktionallitet

Metrias Apputveckling

Metrias apputveckling började då WAP-tekniken var ny. När Metria fortfarande var en del av Lantmäteriet fanns tjänsten MapMate som ett tidigt koncept med kartor för mobilen. WAP-applikationerna lyfte aldrig riktigt, kanske mer på grund av telefonernas utformning än av standarden i sig.

Via Metrias eHandels-butik: SeSverige har man redan sedan 2003 kunnat köpa Lantmäteriets kartor! På Metria i Umeå där apputvecklingen sker, insåg man dock att det nya enklare sättet med smartphone-appar var ett bra komplement att leverera och konsumera information. 2011 släpptes så den första appen för iOS och Android, – SeSverige-appen, vilket innebar att de kartor som köpts på webben, nu också kunde laddas ner till telefonen. Med appen fanns också fler funktioner för att interagera med telefonens GPS och att tex spara egna platser.
Även om användarna måste hitta in till Metrias webbutik, och att det krävs lite flera steg innan kartorna hamnar i telefonen i SeSverige, så används appen idag fortfarande av tusentals användare, med fördelen att du kan köpa och använda alla Lantmäteriets kartor och flygbilder via SeSverige.

Vad händer med enkel köpprocess?

För att ytterligare underlätta själva köpprocessen beslöt Metria i och med releasen av iOS-appen Fjällkartan i början av 2013 att använda sig av sk. In App Purchases (köp-i-app) vilket innebar att man handlar direkt i appen med sitt Apple-konto istället för att först köpa och ladda ner kartan via eHandels-tjänsten.
Effekterna lät inte vänta på sig. Från 40-50 tal köp av fjällkartor via Webhandel till över 12000 nedladdningar och över 4000 köp via appen på ett år. Användarmönstret var klart och tydligt. Det är enklare med Appar! Konceptet och appen Fjällkartan köptes 2014 upp av bok- och kartförlaget Calazo som nichat in sig inom segmentet friluftsaktiviteter och äventyr och heter nu förövrigt Calazo Kartor. Metria är fortfarande utvecklingspartner med Calazo.

Hitta fastighet och Fastighetskartan

Nästa steg för utvecklarna i Umeå var att utveckla Hitta Fastighet.
Appen släpptes under sommaren 2014. In app-handel gäller fortfarande, men också nya funktioner att söka och hitta fastighetsbeteckningar i hela Sverige var den stora nyheten. Nu kan du dessutom också dela platser, lägga till foton, dela platser och spår (linjer) som gpx filer med andra som har appen.

Appen Hitta fastighet/Fastighetskartan
Appen Hitta Fastighet/Fastighetskartan

På kongressen Position2015, som arrangerades av fem föreningar däribland ULI, SKMF och Kartografiska Sällskapet i april 2015 så både nominerades och vann Hitta Fastighet pris för Bästa samhällsapp.

Hemligheten bakom appen

Hur har Metria tänkt kring sin app-strategi?
”Vi försöker lyssna på användarna. Vi har försökt få till en app med snabba kartor som funkar även offline, så att du kan använda kartorna även i områden med dålig täckning. Att kunna samla in och dela information är också viktigt. Det funderar vi mycket på hur vi ska kunna utveckla och ta vidare till nästa nivå!”, säger Ann-Kristin Nilsson som är produktägare på Hitta Fastighet.

Framtid

Ann-Kristin fortsätter, ”Vi försöker även se vilka andra data och vilken annan funktionalitet som användarna efterfrågar. Just nu sker också som vi tidigare nämnt, en utveckling mot mer och mer öppna data. Det blir intressant att följa den utvecklingen vilket säkert också kommer att ge oss billigare kartor i apparna i framtiden. Dessutom har vi ambitionen att utveckla på fler plattformar! Vi lanserar i dagarna Hitta Fastighet även till Android.” avslutar Ann-Kristin.

Namnbyte på gång

Appen Hitta Fastighet kommer vid släppet av Androidversionen också att byta namn till Fastighetskartan.

Vill du titta på en interaktiv presentation om utvecklingen kan du kika på en presentation om Mobil kartutveckling Jonny Halvarsson, håller. Presentationen finns i Prezi-format!

Det blir inte alltid som man tänkt sig -10mila

10-mila som avgjordes förra helgen är, som jag skrivit om här tidigare, en av årets absoluta höjdpunkter när det handlar om orientering. En klassiker som funnits i 70 år nu. Siktet har länge varit inställt för mig på just årets 10mila. Inte för att det firar jubileum utan för att det skulle avgöras i Uppland, på min och min klubbs hemmaplan. Men något banbrytande skulle också komma att ske detta år. Nightfoxes International, ett internationellt stjärnspäckat damlag med mig på sträcka fyra, skulle stå på startlinjen i det ”riktiga” tiomila(läs mer i mitt senaste blogginlägg).

Jubileumet firade arrangören en dryg vecka innan årets 10mila med ett “jubileumslopp” på dagen exakt 70 år efter startskottet för det första 10mila. Originalloppet startade i Uppsala,  bara några kilometer från där jag bor idag, med målgång efter tio sträckor, drygt tio mil senare i Eneyberg. Jubileumsloppet startade på exakt samma plats med en bana som motsvarade den första sträckan på premiärkavlen. Den där kvällen kl. 19.00 den 28 april 1945, stod 62 lag på startlinjen. De fick hålla tillgodo med generalstabens karta i skala 1:100 000 och själva rita i banans tre kontroller och slutmålet, där växel till sträcka två skulle ske.

Ni som lyssnade på mig i samband med Position15 där jag pratade om kartor och analyseringsverktyg inom orientering, minns kanske hur Generalstabskartan såg ut? Några av deltagarna vid jubileumsloppet har publicerat sina kartor i kartsamlingsbanken Doma Omaps. Jubileumsloppslöparna fick det lite lättare än de som sprang 1945 och hade sin bana redan inritad på Terrängkartan i skala 1:50 000, men med en uppförstorad originalkarta tryckt på baksidan.Tror inte jag har tipsat om detta kartarkiv tidigare. I doma omaps kan du söka orienteringskartor folk lagt upp från tävlingar och träningar, runt om i världen. Du kan bland annat söka via datum, kartasök och populäritet. Se efter om det finns någon karta upplagd i närheten av där du bor! Idag är det nästan 112 000 uppladdade kartor av orienterare runt om i världen. Direktlänk till tävlingskartan på 70-årsjubileumet hittar du här, och originaltävlingskartan från 1945 här.

Tillbaka till 10milahelgen. Det var alltså ett minst sagt hektisk men fantastiskt rolig helg att se fram emot. En tuff utmaning att inom mindre ett dygn först prestera maximalt på dambudkavlen, för att sedan starta 10MILA-budkavlen där flera nattsträckor traditionellt ingår. Jag hade blivit tilldelad sträcka fyra, cirkaa 9 km gafflad nattorientering. Men på lördagsmorgonen fick jag ta det tråkiga beslutet att inte starta något lopp alls denna helg då ett envist förkylningsvirus ville inte släppa taget. Men min klubbs motgångar slutade inte där. Fler återbud följde bland damerna och herrarna som under våren visat att de haft något stort på gång hade stora problem i inledningen av 10mila och stämplade sedan fel på sträcka tre. Det blir inte alltid som man tänkt sig! Vassast denna helg var tjejerna i Domnarvets GoIF som segrade i dambudkavlen och IFK Göteborg som gjorde detsamma i herrstafetten.

Tjejerna i laget, alla utom en.

Tjejerna i laget, alla utom en. Trimtex sponsrade med snygg lagdräkt.

Hur gick det då för Nightfoxes Internationals? Tjejerna hade en bra inledning, till startpunkten hade lagets förstasträckslöpare, danskan Emma Klingenberg, till och med en ledning.

Emma i täten på 10mila.

Emma i täten på 10mila.

Men en felstämpling på sträcka tre även kallad ”den långa natten” innebar att superdamlaget diskades. Men jag känner mig stolt över att tjejerna aldrig tvekade att fullfölja, trots de tuffa loppen dagen innan, och kommentarerna var enbart positiva efteråt. Lagledaren Susanne Wiklund Björk, till vardags juniorlandslagsledare, berättade för media efteråt att flera av tjejerna var rejält slitna, kanske allra mest i huvudet. Inte så konstigt, med tanke på att de redan hade sprungit damstafetten för sina respektive klubblag. Nästan alla hade gjort bommar och det brukar inte de här tjejerna göra. I mål var Nightfoxes International 186:28 efter segrande IFK Göteborg, en tid som hade räckt till plats 134 om det inte vore för felstämplingen. Vi pratar om att göra det igen och då vill jag stå på strömlinjen med!

Avslutar årets 10milakrönika med en kort reflexion kring utvecklingen av dirketrapporteringen från arrangemanget. I programmet ”Stopptid” (i Sportspegeln) får man följa svårigheten med detta i samband med den första direktsändningen 1978 då Sven ”Plex” Petterson tagit sig ut med kameran i skogen. Jämför själv vad som har hänt fram till idag, med webb-TV sändningen som visar GPS-tracking, vägval och intervjuer.

Med alla dessa orienteringskart- och filmklippslänkar att fördjupa er önskar jag en fortsatt trevlig långhelg! /Annika Billstam

 

 

Dreamteam på 10-mila

En dröm kommer snart att gå i uppfyllelse! Jag ska springa det mytomspunna 10-mila, världens största stafett i orientering och en stenhård svensk klassiker. Och jag kommer att göra det tillsammans med de vassaste damelitorienterarna i världen. Vi som på tävlingar, såsom världscup och VM vanligtvis är konkurrenter, har bildat ett lag som ska ta oss an nattens och gryningens utmaningar tillsammans med en herrans massa herrlag. Det kommer garanterat att bli en upplevelse utöver det vanliga som jag kommer att minnas oavsett hur det kommer att gå, de där timmarna under natten mellan den 9-10 maj, i skogarna utanför Skeppstuna i Uppland.

Natt-SM på ett kallt, blött, militärt övningsfält norr om Stockholm i fredags kväll.

Natt-SM på ett kallt, blött, militärt övningsfält norr om Stockholm i fredags kväll.

Några av oss som kommer ingå i laget deltog i fredagens Natt-SM på ett kallt, blött, militärt övningsfält norr om Stockholm. Segrade gjorde Nadiya Volynska som troligen sprang till sig en av de tuffare natt-sträckorna på 10-mila genom ett fantastiskt genomfört lopp. Själv slutade jag åtta och fick ett bra genrep inför vad som väntar och har ytterligare några veckor på mig att förbereda mig –om jag kommer att bli tilldelad en nattsträcka.

11021252_796615660392284_4480266988152778620_n

En lysande idé blev verklighet. Det blir ett dam”dreamteam”lag på 10-mila 2015.

Jag har ju sprungit tiomila så länge jag orienterat, men i damstafetten som avgörs på eftermiddagen innan den ursprungliga versionen av stafetten startar(herrstafetten). Innan skymningen och temperaturen har fallit. Innan pannlamporna tänds och dunjackorna åker på.

Såklart är damstafetten även i år det viktigaste målet, vi damer i klubben har förberett oss väl. Men jag måste erkänna att det kittlar att tänka på hur och vad som kommer att hända efter att startskottet går i herrstafetten lördagen den 9 maj kl 21.30.

Läs mer på Sporten, SVT och Sveriges Radiosporten, SR

Kort fakta om laget och 10-mila

Löpare: Tove Alexandersson, Stora Tuna SWE, Annika Billstam, Linné SWE, Sara Hagström, Falköping SWE, Lena Eliasson, Domnarvet. SWE, Maja Alm, Pan Århus DEN, Ida Bobach, Pan Århus DEN, Emma Klingenberg, Järla DEN, Nadyia Volynska, Orion, UKR, Mari Fasting, Halden NOR, Simone Niggli, Tisaren, SUI. Löpordning är ännu ej bestämd.

  • Tillsammans har laget tagit 71 VM-medaljer
  • 10-milas herrstafett startar 21.30 lördagen den 9 maj med målgång för segrande lag beräknad till kl 07.30 den 10 maj
  • Preliminära banlängder (fågelvägen) per sträcka; 1) 13 km Skymning/natt 2) 10,5 km Natt 3) 16,5 km “Långa Natten” 4) 8,5 km Natt
 5) 11,0 km Natt
 6) 7,5  km Natt 7) 10,5  km Gryning/Dag 8) 12,5  km Dag 9) 8,5 km Dag 10) 17,5 km Dag
  • Laget kommer att ha ett lopp i benen efter att ha avverkat damkavlen med beräknad målgång 18.30 där de flesta någon av de två avslutande sträckorna som är 10,5 respektive 8,5 kilometer långa.
  • Tävlingen är mytomspunnen och det finns åtskilliga historier om vad som hänt under tävlingens gång, exempelvis om hur en löpare på långa natten drog med sig en klungan på fel sida om en flera kilometer lång sjö
  • Tävlingen kommer gå att följa via liverapportering från 10-milas hemsida. Jag utlovar spänning!

Kost, prestation och hälsa

Jag har aldrig tidigare behandlat ämnet kost här på metriabloggen. Men som ni alla säkert känner till så är rätt kost en viktig del av prestationen och för att hålla sig vid god hälsa. Utan att vara någon expert så gör jag förmodligen någonting rätt då jag mycket sällan är sjuk, någon gång vartannat år.

Min filosofi om kost är att kroppen, om du lyssnar på den, faktiskt säger till dig vad den behöver. Den behöver det du är sugen på! (Om det alltid är choklad kanske du bör känna efter lite extra och inte låta dig luras). En ganska så enkel och okomplicerad inställning. Jag tror inte på att härma någon eller strikt följa en diet utan att det bästa bränslet för prestation kan se olika ut för olika individer och att det därför viktigast att lyssna på dina egna signaler. Hur har kosten sett ut de dagar du känt dig kraft- och energilös kontra de dagar då du känt dig redo för rekordtid på eljjuspårsslingan?

Jag har i hela mitt idrottsliv från och till låtit mig inspireras och influeras av andra idrottares kostregimer och olika koststudier utförda på elitaktiva. På ett orienteringsträningsläger i italienska Puglia testade jag att minimera kolhydrater i kosten. Det var ett ganska så tydligt kvitto jag fick. Träningen gick uruselt. GI var ingenting för mig. (Testade detta efter att Björn Ferry släppt en kokbok på temat. Läste efteråt att han visst hade det låtit slinka ned några mackor mellan GI-målen. Han gick väl på känsla han med tänker jag).

Som ett komplement till känslan går jag på förnuftet. Det säger sig självt att man bör undvika besprutade grönsaker och att frukt och grönt ger dig viktiga vitaminer. Unna dig det bästa och plocka det du känner dig sugen på i frukt- och grönsaksdisken. Ha som mål att laga maten själv så att det inte blir alltför stor del fabrikstillverkad kost som ofta innehåller en del märkliga tillsatser. Ganska så enkla råd att följa.

Men ibland känner man sig tom på idéer på vad man ska laga. Jag letar gärna recept på nätet och just nu har jag fastnat för Green Kitchens Stories. Bara vegetariska recept men sprängfyllda med frukt och grönt och mycket matiga. Idag var jag sugen på något sött, kanske en effekt av gårdagens tävlingspremiär på Måsenstafetten. Så det blev en bakkväll med äppel-, hasselnöts- och chokladbullar. Grymt goda och kommer vara bra att ha med som komplement till matlådan till tävlingarna under våren.

Äpple-, hasselnöts- och chokladbullar.

Äpple-, hasselnöts- och chokladbullar. Du hittar receptet på Green Kitchen Stories hemsida.

Delar också med mig mina vägval från helgens tävlingspremiär,  Måsenstafetten, som genomfördes utanför Nävekvarn. Missade att sätta på gps-klockan så handritad rutt denna gång. Jag gjorde ett  bra lopp på sista sträckan och plockade under hela loppet in tid på ledande Järla, men nådde inte riktigt hela vägen fram. Inga, Riina och jag som representerade OK Linnés förstalag slutade tvåa, cirka 30 sekunder efter segrarlaget.

bild-6 2

Fin sörmlandsterräng på Måsenstafetten.

Ser än mer fram emot vårens tävlingar och stafetter!

 

Ett par kartpass i Portugal

Notering

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. För en dryg vecka sedan såg jag fram emot en tränings- och tävlingsresa till portugisiska Mira, en liten stad intill Atlantkusten mittemellan Porto och Lissabon. Men dagen för avresan kände jag hur det började klia i halsen. Och det var ett faktum. Den för varje, såväl elitidrottare som motionär, alltid så ovälkomna förkylningen hade fått fäste.

Skulle jag resa? Jag var tvungen till ett snabbt beslut. Ja, det skulle jag! Jag skulle ändra min plan förstås. Dagarna i Portugal skulle nu ge mig ro att vila istället för att träna och tävla. Resan skulle ge de bästa förutsättningarna att bli frisk långt bort från vardagen och alla måsten som följer med den. Dessutom en massa sol och möjlighet till självplock av C-vitaminstinna nyplockade apelsiner. Och kanske, kanske, skulle jag snabbare bli frisk och få med mig några pass på barmark med karta innan hemresan. Visst blev det så!

Kontrollplock på portugisiska.

Kontrollplock på portugisiska.

Sitter i bilen på väg till flygplatsen i Lissabon och resan hemåt igen när jag skriver detta. Jag är så glad att jag tog beslutet att resa och jag tog förkylningen med ro den här gången. Jag har gjort det bästa av dagarna i Portugal och fick också med mig tre bra pass de två sista dagarna. Dessutom har det gett mig mer längtan till vårens första tävling i slutet av mars, då det inte blev någon tävlingspremiär nu.

Min arena denna resa.

Min arena denna resa.

Följer skid-VM i Falun med spänning. Daniel Richardsson och Anna Haag har lämnat återbud till till start på lördag i VM-distansen skiathlon på grund av förkylning.

Det sätter perspektiv på hur lite skada en förkylning gör mig just nu. Kanske var det rent av det bästa tillfället. Nu vet jag att jag kommer att klara mig minst ett år framåt, och med råge klara orienterings-VM i början av augusti, för oftare än så kommer den inte. Säg det som inte har något gott med sig. Håller tummarna för att Anna och Daniel tillfrisknar snabbt och medgång för hela svenska skidlandslaget under skid-VM!

Arbetsmarknadsdag på mät- och kartutbildning i Haninge

Idag är jag på Kartotek i Haninge. Kartotek eller Kart- och teknikutbildarna i Haninge har en arbetsmarknadsdag på sin utbildning mätnings- och kartteknik Yrkeshögskolan (YH).

På Metria tycker vi att det är viktigt att vi inom mät- och kartbranschen ställer upp och medverkar till praktikplatser och examensjobb Arbetsmarknadsdagen är ett bra sätt att för företag och studenter att mötas. Våra presumtiva medarbetare.

Studenterna får möjlighet till inblick i många arbetsgivares verksamhet samt diskutera konkreta arbetsuppgifter. Det är inte bara för framtida jobb som står i fokus. Även en kontaktyta för framtida LIA (lärande i arbete), praktik som ingår i alla utbildningar som finns inom YH.

Våra medarbetare från Kartotek
På Metria har vi för tillfället tre medarbetare som gjort sin utbildning på Kartotek. De tre personerna är Karin Söderström i Katrineholm, Daniel Lind i Jönköping och Pär Ljungdal i Gävle. De jobbar alla med lite olika saker idag, vilket det kan göra i vår bransch. Det är lite av charmen med mät- och kartutbildningarna, att det kan leda till så många olika arbetsuppgifter även inom samma företag. Karin jobbar väldigt mycket mot en kommun med allehanda mät- och kartprojekt, som finns inom kommunal verksamhet. Pär åker land och rike runt med ett UAS-flygplan (obemannat) för att flygfotografera, vilket har sina utmaningar vid flygning. Det kan vara skogen som begränsar flygområdet eller vinden vid stranden som ligger på från fel håll.

13_Uppdrag_mata_Zipline_Ake_Lindvall_web-5

Daniel Lind, mätingenjör Metria AB

Vad vill du jobba med i framtiden? Har du gått en mät- och kartutbildning och vill bli min eller mina medarbetares nya arbetskamrat – hör av dig! Även om du inte är klar med utbildning eller kanske inte ens börjat, men är nyfiken. Ställ frågor, var nyfiken och känn dig välkommen att ställa frågor. Det behövs många nya medarbetare inom mät- och kartbranschen under lång tid framöver. Välkommen!

 

peju

Per-Åke Jureskog, projektledare och mätningsingenjör. Parallellt med detta även marknadskoordinator för en av affärsenheterna i Metria.

Johans pris i Metrias bildtävling gav mervärde för hela kontoret!

Johan Lindberg är en nybliven pappa som bor i Luleå och arbetar på Metria. Han är en tvättäkta ”Metrian”, d.v.s. en energisk och sympatisk medarbetare med driv, som inte backar för utmaningar, gärna i nära samarbete med kollegor och kunder. Under hösten deltog han i Metrias fototävling som bidrog till att hela Metrias Luleåkontor fick en träff med Annika Billstam, VM-medaljör i orientering och nära samarbetspartner med Metria.

Jag har känt min kollega Johan på pulsen och fått en intervju om tävlingen, priset och kopplingen mellan hans fritidsintressen och hans arbete med GIS och kartor på Metria.

Grattis till priset Johan! Berätta om tävlingen.
- Att jag deltog i tävlingen var spontant, tänkte inte så mycket på vinst. Jag blev dock lockad av andraprisets utformning, som var en träning med orienteraren Annika Billstam tillsammans med kollegorna på kontoret. Bilden i tävlingen skulle visa kopplingen mellan friskvård och Metrias värdeord agil*. Jag hade en passande bild från en fjälltur i somras och det känns roligt att juryn uppskattade den här typen av bild som utstrålar glädje både från mig och solen. Det känns också bra att få vara den som har bidragit till att hela kontoret får dela priset i bildtävlingen.

 
Bilden som gav Johan andrapriset i tävlingen

Nu i efterhand måste jag säga att det blev så lyckat att just jag vann andrapriset, eftersom både jag och många av mina kollegor här på kontoret i Luleå är intresserade av orientering och friluftsliv i allmänhet. När jag började på Metria drogs jag med och provade personalorientering. Vi är nu ett gäng som gärna deltar. Annars brukar det bli Naturpasset och några orienteringstävlingar här och där.

Det roliga i kråksången var också att innehållet i priset inte var förutbestämt, utan jag fick vara med och utforma det som jag ville ha det tillsammans med Annika Billstam. Vi lät innehåll och agenda växa fram utifrån önskemål och anpassade innehållet till oss som skulle lyssna. Bra samarbete gav ett riktigt bra resultat med nöjda deltagare.

Det låter som ett lysande exempel på bra agilt teamwork i mina öron. Nå, hur blev dagen med Annika? Vad gjorde ni och vad hade hon att lära ut?
- Vi samlades i vårt fikarum ”Oasen” där Annika höll ett föredrag på ca en timme. Hon inledde med orienterings- och kartritningshistoria, om hur kartor såg ut i början av 1900-talet, när skalan var 1-50 000, när orienteringsskärmar var 1*1 meter till dagens detaljrika kartor där kartritare snarare får sålla bort information för att göra kartan enkel att läsa. Vi fick också lära oss om hur springorientering fungerar, något som vi senare fick prova på. Hon berättade om sitt sätt att träna, träningsmängd och vikten av ihärdighet, att ha tydlig målfokus och att tro på sig själv. Orientering är en sport som många kan utöva från unga till gamla år. Själv satsade hon hårt efter att hon fyllt 20 år.

Jag fick mina förväntningar infriade och Annika upplevde engagemang från deltagare som visade stort intresse. Frågor som dök upp och diskuterades var hur träning bäst kan läggas upp när man börjar närma sig medelåder och hur träningen blir hållbar utifrån individuella möjligheter.


Några av deltagarna på Annikas föredrag

Pricken över i:et var att de som ville fick möjlighet att prova på en orienteringsbana som Annika satt upp för oss i närområdet vid kontoret. Vi var en liten skara entusiaster som trotsade dagens väderlek (+2 grader, duggregn och ishalka), se bild nedan. Det gick bra, vi fick en bra genomgång av hur man bör tänka vid sprintorientering och ett blött pass som vi sent kommer glömma. Det var också kul att kunna utnyttja en nyritad karta över centrumområdet – hemmaplan!