SM-brons till sist

Så var årets tre SM-helger till ända. Jag har sett fram emot denna avslutning på året då tävlingarna skulle genomföras i Uppland, min hemmaarena.

För två helger sedan avgjordes långdistans-SM i trakten av Norrtälje där jag slutade 9:a. För mig var det en tung resa med alldeles för många misstag. Förra helgen var det dags för medeldistans i den typ av terräng jag tränar allra mest i. Bättre förutsättningar är svåra att få, och med en VM-medalj i bagaget på denna distans så fanns det en hel del förväntningar. Också från mig själv. Men flytet i loppet infann sig inte förrän på sista slingan, vilket var alldeles för sent. Jag sprang i mål på en 8:e plats.

Härlig stämning och mycket publik i samband med prisutdelningen på medel-SM.

Härlig stämning och mycket publik i samband med prisutdelningen på medel-SM.

Mindre bra insatser ger mig oftast en ökad motivation och SM-stafetten dagen efter var ett steg i rätt riktning. OK Linnés lag med Rebecka Olsson, Catherine Taylor och jag slutade femma.

Segrare Anna Bachman, silvermedaljör Lisa Risby och en glad bronsmedaljör.

Segrare Anna Bachman, silvermedaljör Kajsa Risby och en glad bronsmedaljör.

Idag var sista chansen till ett individuellt väl genomfört lopp i fint väder och med vackra höstfärger som kuliss. Men ett par misstag kostade mig chansen att fightas om segern. Men ett brons blev det efter en bra upphämtning de sista 3 kilometrarna på den 17 kilometer långa banan. Till sist en medalj i SM som avslutade mitt orienteringsår. Grattis till Anna Bachman, IFK Lidingö SOK!

De här sista helgerna har fått mig att reflektera kring varför jag presterar bättre på VM än på ett SM, som dessutom går på hemmaplan. Teoretiskt borde det väl vara det omvända? Sanningen är faktiskt den att jag har fler individuella VM-guld än SM-guld.

Det kan finnas flera orsaker. VM har varit mitt stora mål för året och med den urladdningen så tar det tid att komma igen. Men tiden fram till SM borde ha varit tillräcklig för att ladda om.

Kittlar det mer att stå på startlinjen i ett VM? Ja, det gör det. Jag tror att det kanske är här den största delen av svaret ligger. Att de små fjärilarna i magen lyfter mig det där lilla extra. Till nästa SM ska jag bjuda in dem. Knyt på er jogging- eller orienteringsskorna nu, och njut av höstfärgerna du med! /Annika Billstam