Annika Billstam i närbild – Intervju med en orienteringsvärldsmästare

Bild

Alltid haft lätt för kartan

”För mig har det varit berikande att jobba med en större samarbetspartner. En del i det är att ge något tillbaka, att inspirera andra människor, i det här fallet medarbetarna på Metria.”

En glad guldmedaljör. Foto:  Jan Kocbach

Annika Billstam, Metriasponsrad orienterare här med senaste VM-guldet i medeldistans från sommaren 2015

Det är en fantastisk karriär som Annika Billstam lägger bakom sig nu när hon väljer att sluta med elitorientering. Hon är en nyfiken person och har alltid sneglat på de bästa, både inom orienteringen och andra sporter.

- Jag har utvecklats steg för steg. Jag har letat intryck och bra idéer av andra kring de svagheter som jag har identifierat hos mig själv. Sen har jag fokuserat på en eller två saker i taget för att bli bättre på just det. Förändring tar tid. Effekterna av ny träning har kommit ganska precis ett år senare. Tålamod har varit viktigt, berättar Annika Billstam.

Totalt 14 VM-medaljer som senior Annika Billstam blev elitidrottare sent i livet i jämförelse med många andra idrottare. I huvudsak har Annika tränat och tävlat med OK Linné i Uppsala, där hon bor och arbetar. Träningsmiljön i OK Linné styrs till största delen av aktiva och det goda träningsklimatet i klubben har gett upphov till många framgångsrika löpare.

Billstam_tidningsklipp_pallplats_Venlakavlen

Annika med kompisar från Uppsalaklubben OK Linné. I år blev Annika också utnämnd till årets Uppsalabo.

- OK Linné har verkligen betytt mycket för mig. De har varit min andra familj både i med- och motgång och varit lyhörda för nya tankar och idéer bland sina elitlöpare. Positiva till förändringar och vågat spana framåt, säger Annika Billstam.

Annikas första individuella medalj (brons) kom på SM kom 2006 och två år senare tog hon den första individuella VM-medaljen, brons i långdistans 32 år gammal. Totalt har Annika tagit 25 mästerskapsmedaljer, 14 individuella i VM och SM, varav 3 VM-guld och ett SM-guld. Och resten av medaljerna är framgångar tillsammans med lagkompisarna i stafetter.

– VM har alltid kittlat lite extra och jag tror det är en av förklaringarna till att jag har fler individuella VM-guld än SM-guld, vilket många tycker är förvånande, säger Annika Billstam.

Orientering var inget självklart val

Det var ingen självklarhet att börja med orientering för Annika. Det var föräldrarna som introducerade henne och tog med henne ut i skogen.

Krönika_montage

Annika, här med ungdomar som hon lär orientering

- Mamma orienterade mycket. Hon tog med mig på allt. Det tog ett tag innan jag själv tyckte att det var kul. Och det var först när jag fick mina egna kompis på orientering som det blev riktigt roligt, berättar Annika, som menar att vänskapen i klubbar och inom landslaget genom åren har varit oslagbara.

- Vi har gjort så oerhört mycket tillsammans. Och sett så många delar av världen ihop. Det är speciellt att resa tillsammans, säger Annika.

Berikande att jobba med Metria

Det var under SM i Gävle 2012 som Annika och Metria hade kontakt första gången. Därefter jobbade Hanna Aspklint, kommunikationschef och Tomas Falk, affärsutvecklare tätt tillsammans med Annika för att hitta rätt omfattning och nivå på samarbetet. Samarbetet har löpt på 2013-2015.

Annika_och_TomasF

Annika och Tomas Falk, själv orienterare, från Metria diskuterar kartan under SM 2012.

- Det har känts väldigt bra, det är familjärt på Metria. Jag har upplevt det som ett vi i samarbetet. Det är viktigt för mig, säger Annika.

Orientering är ingen olympisk gren, vilket medför att det överlag finns mindre resurser inom idrotten. Och att de större samarbetena ofta sker via landslaget. Annika såg också möjligheten att få ännu fler att bli intresserade av orientering bland människor som redan i grunden är intresserade av kartor och geografisk information.

- För mig har det varit berikande att jobba med en större samarbetspartner. En del i det är att ge något tillbaka, att inspirera andra människor, i det här fallet medarbetarna på Metria. Det har varit jätteroligt och jag har fått en riktig supportskara. Det har varit värt jättemycket, säger Annika Billstam och minns bland annat gratulationerna vid sina VM-guld, i samband med att Annika i Metriabloggen har berättat om uppladdningen inför bland annat sina mästerskap.

Annika_Guld

Annika med VM-guld från 2014

Mestadels har det fungerat bra att jobba parallellt med elitsatsningen. Samarbetet med Metria har inneburit att hon har haft möjlighet att i perioder vara ledig för träning och tävling.

– Det har varit avgörande för att skapa de förutsättningarna jag behövt med målet att stå högst upp på pallen på VM. Under tidigare år, när det har varit tuffare att få till förutsättningarna, har jag levt på kärleken till sporten och viljan att utvecklas. Motivationen, drivkraften, har hela tiden varit stark, berättar Annika Billstam.

Metria_Luleagang

Metriagänget i Luleå får besök av Annika. Föreläsning och träning på programmet.

Hon reflekterar över de tuffa perioderna. För Annika har det varit viktigt att de har varit tillfälliga. Tiden fram mot VM har hon alltid varit extra noggrann med att skapa ett överskott av energi och mentalt lugn och varit tjänstledig en längre period för att få de optimala förberedelserna. Hon arbetar som projektutvecklare på Uppsalahem som är ett kommunägt bostadsbolag. Där har Annika ansvar för att skapa goda boendemiljöer, huvudsakligen genom att driva detaljplaneläggning från idéstadie till färdig detaljplan och styra det tidiga skedet så att de goda bostadsmiljöerna och en god stadsplanering uppnås.

- Att jobba eller studera vid sidan om satsningen är ett måste för de allra flesta orienterarna. Ett VM-guld ger bara ära, men desto fler fina minnen, småler Jerringpriskandidaten Annika Billstam.

Alltid haft lätt för kartan

Kärleken till skogen och fallenheten för att använda kartan är återkommande genom hela samtalet med Annika Billstam.

Stafett_guld2015

Annika med kompisarna som tog bronsmedalj i stafetten vid senaste VM i Skottland, till vänster Helena Jansson, Annika och Emma Johansson.

- Jag märkte direkt att jag hade lätt för att omsätta kartan till 3D i mitt eget huvud, också omvänd det jag såg runtomrink mig i skogen till en kartbild. Så då kunde jag ju springa ganska fort redan från början. Att det gick bra direkt när jag började tävla har säkert påverkat mitt val och min satsning, säger Annika Billstam.

- Jag vann en tävlingsserie kallad UP i tonåren och var bland de bästa i landet när jag gick i gymnasiet. Sen slutade jag i samband med min gymnasieexamen, det var annat som intresserade mig mer. Först reste jag till Skottland som Au-pair och sedan till franska Montpellier för att fördjupa mina franskakunskaper, innan jag påbörjade mina universitetsstudier till sjukgymnast i Uppsala, berättar Annika Billstam.

Annikas intensiva intresse för kartor i alla varianter har vi på Metria kunnat ta del av genom åren via Metria bloggen. Inte minst har hon berättat och gett konkreta tips på och delat egna erfarenheter hur man kan använda kartan och olika appar för att enkelt kunna planera resor, hitta och träna i nya områden/länder.

IMG_0113

Annika in action – på väg mot nästa kontroll

- För att planera våra löppass, utmed kusten och upp i bergen, gjorde vi det enkelt för oss och printade ut uppförstorade satellitbilder från google maps. Stigsystemet blev tydligt och gick bra att använda som karta. Vi letade lite efter friluftskartor men utbudet ser oftast väldigt olika ut beroende på var du reser, berättar hon i bloggen om den senast resan till Sardinien i höstas.

Alla kan bli bättre på orientering

Passionen till sin idrott går inte att ta miste på. Inte heller den gedigna kunskap som Annika Billstam efter all år har samlat på sig. Och förmågan att förklara även orienteringstekniska moment för oss som inte kan lika mycket. Ett av Annikas tips till dig som vill bli bättre och snabbare orienterare är att jobba med din kontrolltagning.

Annika i film om kontrolltagning.

Vid kontrolltagningen sker ofta misstagen. Annika förklarar att det beror på att det krävs för att du måste börja finorientera. När man springer mellan kontrollerna är det inget problem att vara lite mer generell när man läser kartan.

- Som elitorienterare när du slåss om segern vill du ha en ”ren” kontrolltagning utan någon onödig sväng, då räknas även 5-15 sekunder som misstag. Oftast har jag läst in den kommande sträckan innan kontrollen och vet åt viket håll jag ska lämna den. Jag har tränat mycket med karta i uppförstorade skalor, exempelvis 1:7500 eller 1:5000 för detaljrikedomen, att bli noggrann med att orientera ända in till kontrollen och att ta in information runt omkring kontrollen.

Annika förklarar att orientering handlar om att sortera så mycket information som möjligt av rätt saker.

- Som elitidrottare måste du gå igenom alla moment inom orienteringsteknik. Jag har fokuserat på några områden i taget till exempel på kompassträning, att kunna gå rätt riktning i obanad terräng. Helt enkelt lära sig att springa rakt. Orienteringen ska aldrig vara i vägen för farten, berättar Annika.

Hon kopplat också ihop det orienteringstekniska med det mentala. Annika pratar om ”det positiva inre samtalet”.

Annika_VMguld_pallenmedaljtrion

Annika – överst på pallen, från sommarens VM guld 

- Sakerna du säger till dig själv under loppets gång ska gynna dig. Vara positiv feedback. Det positiva inre samtalet kan man även använda på jobbet. Att ge sig själv en klapp på axeln. Att gå in i känslorna som är positiva, att få gotta sig i det. Att ta sig an nya utmaning, men ändå vara ödmjuk mot sin omvärld. Det handlar om den egen utveckling. Det är en metod som jag har lärt mig inom idrotten, som jag kan ta med mig till jobbet, säger Annika Billstam.

Viktigt att fatta rätt beslut

Vi pratar lite om vad hon tror har varit avgörande för framgångarna inom orienteringen. Annika upplever själv att hon har en styrka att snabbt kunna bedöma vilket vägval som är det bästa. Hon förklarar att det ofta är två till tre sträckor på en långdistanstävling som nästan alltid är avgörande för placeringen.

- Jag är bra på att göra en riskanalys utifrån min kapacitet. Ta ett snabbt beslut och genomföra med viss flexibilitet. Sen ger jag aldrig upp, inte förrän jag är i mål, skrattar Annika.

Att fatta kloka beslut återkommer Annika till. Inte minst när det gäller inriktning på träning och fokusområden, men också att följa planen och vara flexibel när sjukdomar dyker upp. Det som visade sig bli Annikas sista säsong, är en säsong kantad med förkylningar.

- Dagen för avresan kände jag hur det började klia i halsen. Och det var ett faktum. Den för varje, såväl elitidrottare som motionär, alltid så ovälkomna förkylningen hade fått fäste. Skulle jag resa? Jag var tvungen till ett snabbt beslut. Ja, det skulle jag! Jag skulle ändra min plan förstås.

Framtiden kommer att innebära möjligheten att fatta andra beslut. Hon nämner aktiviteter som att kunna springa orientering på Gotland på sommaren. Eller att delta på O-ringen i Sälen nästa år, utan att tänka på en VM-uppladdning. Båda i unika orienteringsterränger. Annika berättar att det är ganska mycket som har fått stå åt sidan för flera års VM-satsningar. Hon är nyfiken på att pröva nya utmaningar men har inte bestämt något än. Just nu lämnar Annika Billstam det mesta lite öppet.

– Det ska bli skönt att först ha lite oplanerad tid och ge utrymme för att känna efter vad jag vill mest. Elitsatsningen har tagit upp all min fritid. Så nu ska jag fundera på vad jag vill, säger Annika Billstam.

Vad är det som har drivit dig hela tiden?

- Att se hur bra jag kan bli, där VM varit det naturliga målet. Men också att vara ett med naturen. Jag har många vackra bilder på näthinnan från mina träningspass. Det kan vara vackra vyer eller att du kommer alldeles nära ett djur som inte hört att du närmar dig. Skogen för mig är så mycket mer än bara min idrottsarena, den ger mig också lugn och ro i sinnet och jag känner att jag fyller på med energi här. Jag upplever stress tydligare när jag inte får vara i skogen, då saknar jag den, berättar den flerfaldiga VM-medaljören Annika Billstam.

Vilka är dina bästa orienteringsminnen?

- Att springa i mål på ett upplopp kantat av et folkhav på VM långdistans 2011 i La Feclaz, Frankrike, och känna att jag gjort mitt allra bästa. Sedan få höra att jag tog ledningen och att det förmodligen skulle räcka hela vägen till guld. En dröm gick i uppfyllelse den dagen.

- Alla de fantastiska naturupplevelser och ögonblick jag varit med om tack vare min idrott. Till exempel i söndags, på första advent, då jag sprang jag ett långpass i en frostnupen trollskog och såg tre fullvuxna älgar på håll. Det var stämningsfullt.

Vilken är de bästa/värsta kartmissarna?

- Jag har ett färskt minne från i somras då jag sprang O-ringen som en viktig del i min förberedelse till VM. Det var på sista etappen och jag gick ut som trea i den avslutande jaktstarten. Jag ligger på en ganska trygg andraplats när jag närmar mig målet och hör speakern på håll. Ska ta en kontroll i en sluttning och läser snabbt på kartan att den sitter vid en brant. Jag är riktigt trött och kontrollerar inte kontrolldefinitionen som anger att det är en sten. Branten och stenen flyter ihop lite på kartan, som är i 1:15000 och jag är fram till kontrollen vid stenen flera gånger innan jag förstår att det är min. Där går det drygt 8 min och jag tappar två placeringar, från en andra plats till den där förargliga fjärdeplatsen. Vi sprang med gps och publiken kunde följa misstaget live. Det var en påminnelse om, inför VM, att det gäller att vara skärpt och ha kontroll över tröttheten hela vägen in till mål.

Tack!

Vi alla på Metria vill härmed tacka dig Annika för dina fina insatser för Metria, och så klart för fina insatser för OK Linne, för Sverige och alla orienterare - och hoppas att du får en fin framtid även utanför orienteringsscenerna! Lycka till!

 

(Intervjun gjord av Lotta Kretchek, hösten 2015)

 

Kartor i vardagen

Säsongen är slut och för var dag blir det allt färre timmar av dagsljus. Året har varit intensivt och utan egentlig riktig semester så var det en god idé att boka en resa till lite ljusare och varmare Sardinien en vecka i slutet av oktober.

Jag fick för en tid sedan frågan om hur jag använder kartor i vardagen och när jag är ute och reser, Sardinien resan är ett konkret exempel på hur mycket jag, och förmodligen många andra, använder sig av kartor i vardagen.

I och med att vi bara planerade att vara bortresta en vecka ville vi resa inom Europa och helst med direktflyg för en så kort restid som möjligt. Detta är också ofta ett önskemål när vi åker iväg på träningsläger. Ju färre flygtimmar desto bättre både för miljö och den fysiska påfrestningen en flygresa innebär.

Via appen Skyscanner eller på deras hemsida kan du använda kartsök. Fyll ifrån vilken flygplats du vill resa och klicka i rutan ”endast dirketflyg”. Vips, så ser du på kartan vilka resmål/städer du kan nå via direktflyg.

Alla gröna prickar redovisar destinationer med direktflyg på Skyscanners kartsök.

Alla gröna prickar redovisar destinationer med direktflyg på Skyscanners kartsök.

När vi hade bestämt oss för att resan skulle går till Sardinen, dit jag också länge velat resa då jag hört att det ska vara en ö med mycket grönt och kuperat landskap, började vi göra planer på en restrutt.

Google maps, som finns både som app och på nätet, är ovärderlig. Här kan du enkelt skapa egna kartor med olika lager och bjuda in andra. Vi lade exempelvis in information var vi bokat boende, sevärdheter, utgångspunkter för löppass, bra restauranger etc.

Skapa din resrutt i google maps.

Skapa din resrutt i google maps.

Vår resrutt på Sardinien.

Vår resrutt på Sardinien.

 

Användbara länkar med kartsök när du planerar boende på din resa är bland andra airbnb.com, booking.com och hotels.com. Det kan löna sig att titta på några olika länkar för att hitta det bästa priset men också boendet med bästa läget, det är minst lika viktigt.

Vi valde att höra bil för att ha möjlighet att enkelt upptäcka och se nya saker. En app som jag verkligen rekommenderarr att ladda ned innan avresan är Navmii, en helt gratis röststyrd navigeringsapp som tidigare hette Navfree. Och kom ihåg att ta med ett USB-uttag för cigarettuttaget så du kan ladda mobilen under resan.

För att planera våra löppass, utmed kusten och upp i bergen, gjorde vi det enkelt för oss och printade ut uppförstorade satellitbilder från google maps. Stigsystemet blev tydligt och gick bra att använda som karta. Vi letade lite efter friluftskartor men utbudet ser oftast väldigt olika ut beroende på var du reser.

IMG_0241

Vy från ett av våra löppass utmed den nordöstra kusten.

Vyer från två av våra löppass, upp på Sardiniens högsta berg och på stigar utmed den nordöstra kusten..

Vi kunde inte låta bli att orientera lite också. Italien har många fina byar som lämpar sig mycket bra för sprintorientering. Castelsardo på Sardinien är en sådan. Via World of O’s kartsök kan du se om det finns några sprintkartor eller vanliga orienteringskartor i närheten av där du ska resa. Använd funktionen ”browse on map”.

10852813543_1f16523755_o

Den här kartan hittar du över Castelsardo via World of O’s kartsök.

En orienteringskarta är ofta det överlägset bästa sättet att hitta de bästa löparrundorna under din resa. Hoppas jag inspirerat till något nytt användbart sätt att använda kartor när du planerar din nästa resa! /Annika Billstam

 

Säsongsavslutning med världscup och 25-manna

Traditionsenligt avslutas den internationella orienteringssäsongen varje år med världscupstävlingar i Schweiz. Detta år var alpbyn Arosa värd för avslutningen som bjöd på en fantastisk arena med bergen runtomkring som kuliss. I år har jag inte haft fokus på den totala världscupen då några av deltävlingarna genomfördes under vinterhalvåret då jag istället prioriterade en sammanhängande grundträningsperiod med fokus på sommarens VM. Men jag såg fram emot en säsongsavslutning med fina tävlingar i alpmiljö och att få springa sista deltävlingen i sprintstafettvärldscupen. Men det skulle också bli ett tillfälle för mig att säga hej då till tiden i landslaget.

Adjö landslaget. Att inte fortsätta resan med laget har varit ett beslut som vuxit fram såsaktliga efter VM-framgångarna i Skottland i somras. Att vara så dedikerad med en satsning mot ett enda mål har varit en fantastisk resa – men det har också inneburit att jag har valt bort en massa andra spännande orienteringsupplevelser och löparäventyr. Det vill jag bland annat göra plats för framöver!

Det var känslofyllda dagar och även om det kändes lite sorgset att sätta punkt för något som gett mig så många fina minnen (men som jag bär med mig och ofta kommer att tänka tillbaka på) så känns det ändå helt rätt. Tänk vad tiden går snabbt när man har roligt!

Tiden går snabbt när man har roligt.

Tiden går snabbt när man har roligt.

Hittade den här bilden från ett miniknat på Gotland, jag gissar att året var 1980, där jag en gång började min orienteringsbana. Orienterare kommer jag att alltid förbli. Kartor är ett av mina största intressen.

Brutet lopp och trea i sprintstafettvärldscupen. Från tävlingarna delar jag med mig av långsträckan på långdistansen, som fällde mig innan jag genomförde den. Den kom redan i inledningen av banan och jag läste in mig på den under tiden jag tog de första kontrollerna. Jag hade svårt att ta beslut om vilket vägval jag skulle ta med valde till sist det vänstra. Jag var så ivrig att komma ut på sträckan att jag påbörjade den en kontroll för tidigt vilket jag upptäckte först när jag klippt den första branta stigningen. Jag gjorde ett snabbt överslag att det skulle ta över sex minuter att springa tillbaka till kontroll fyra och påbörja långsträckan på nytt. Jag valde att spara mina krafter till de kommande loppen. Hur skulle du ha sprungit?

Långsträckan på långdistansen i Arosa som fällde mig.

Långsträckan på långdistansen i Arosa som fällde mig.

Till sist fick jag ändå kliva upp på pallen i samband med sprinstafettvärldscupen. Vi nådde inte riktigt ända fram. En andra plats, som vi var en hårsmån ifrån att klara, hade räckt till en totalseger i cupen. Jag  sprang sista sträckan och valde att tidigt jaga ikapp lagen framför. Väl ikapp ville den syra jag dragit på mig inte försvinna på den höga höjd som vi befann oss på. När det var dags för spurt svarade inte benen på det huvudet tänkte. Vi plockade dock platser genom hela stafetten och att sluta på pallen är bra.

Trea på sprintvärldscupen i Arosa och trea i totala sprintvärldscupen.

Trea på sprintvärldscupen i Arosa och trea i totala sprintvärldscupen.

Med klubben avslutades tävlingsåret med 25-manna, en stafett där alla i klubben kan vara med, från ung till äldre. Att orientera på hösten är en upplevelse i sig, när löven skiftar färg i varma toner. Delar med mig den här härliga bilden från 25-mannas hemsida från starten. Både höstfärger och orienteringsdressfärger i en häftig blandning.

Starten har gått på årets 25-manna.

Starten har gått på årets 25-manna.

Avslutar med att påminna att det idag är det andra måndagen i oktober och därmed första dagen för älgjaken i den del av landet jag bor i. Ett datum att hålla reda på för alla som vistas i skog och mark. Ett riktigt bra tillfälle och anledning till att få återhämta sig innan vinterträningen så småningom sätter igång! Det ska jag ta vara på.

SM GULD!

SM-guld!

SM-guld!

En dryg månad har gått sedan VM-guldet i Skottland. Efter VM kände jag mig både tom och trött och det tog några veckor att hitta tillbaka motivationen till träning och tävling. Jag lät det ta den tid som behövdes men att tänka på de kommande SM-helgerna hjälpte nog litegrann till att återfå orienteringsglädjen. Speciellt mycket såg jag fram emot SM-stafetten. Vi har länge haft en bred och stark damtrupp i klubben. Under de senaste 3-4 åren har vi placerat oss i toppen på de stora stafetterna. Hit räknas 10-milakavlen, Venlakavlen(i Finland) och SM-stafetten, men aldrig har vi nått hela vägen fram till seger.

Jag ville ha de bästa förutsättningarna inför stafetten och bestämde ett par veckor innan tävlingarna att springa Lång-SM men stå över Medel-SM då den tävlingen skulle genomföras med kval- och final de två dagarna precis innan Stafett-SM. Det var ett medvetet val som innebar att jag på så vis garanterades att vara helt utvilad och inte riskera att vara sliten. Jag skulle också ha gott om tid att förbereda mig mentalt inför loppet, vilket är en av de stora utmaningarna när tävlingarna går dagarna efter varandra.

Laget togs ut omkring en vecka innan stafetten och jag hade gott om tid att tänka igenom hur jag ville genomföra sista sträckan som jag blivit uttagen på, beroende på utgångsläge. Tjejerna på sträcka ett och två, Riina och Cat, har båda visat god form den senaste tiden och jag tror vi alla kände oss trygga med varandra. Efter solida lopp av dem båda skickade Cat ut mig i ledningen tillsammans med Järla Orientering(Elin Hemmyr Skantze) och med IFK Lidingö SOK(Anna Bachmann) jagandes 45 sekunder bakom. Min plan var att hålla mig bakom och se om Elin, som är fysiskt stark, skulle göra något misstag där jag kunde orientera ifrån. Springa ifrån var inget alternativ.

Redan på väg mot andra kontrollen fick jag på så vis en lucka, men ett misstag på sjätte kontrollen så fångade Elin in mig igen. Vid varvningen var det en längre snitslad sträcka då jag hann läsa in avslutningen av banan och tänka att jag fortsätter med den plan jag hade från allra första början, att vara defensiv och vänta på eventuellt misstag. Om inte så skulle det få avgöras på upploppet. Jag tog ett litet annat stråk mot första kontrollen efter varvningen och hade inte hela tiden Elin innan synhåll. På väg mot nästa kontroll ser jag Elin för en kort stund, men det är sista gången under loppet. Eftersom stafetter är gafflade visste jag inte om Elin bommat eller om hon hade en annan ”gaffel”(annan kontroll) så all fokus var att ta mina kontroller en efter en. Vilken härlig känsla det var att på väg mot sista kontrollen höra speakern att jag var på väg att föra OK Linné till seger och att mötas av Riina och Cat på upploppet för att tillsammans gå i mål som SM-guldmedaljörer!

Se gps-tracking av loppet här och läs nyheten i Uppsala Nya Tidning här.

På frågan jag fick direkt efter målgång, hur denna seger kändes jämfört med VM-guldet, så var svaret så självklart -”Detta betyder lika mycket som VM-guldet, men på ett annat sätt”. Och jag tänkte tillbaka hur vi haft tålamod där bra resultat, men där vi inte nått ända fram till våra drömmars mål, blandats med motgång under en lång tid.

Högst upp på pallen, äntligen!

Högst upp på pallen, äntligen!

Stafettsegern den här soliga septemberdagen på ett gärde på Södertörn var något alldeles speciellt och glänser så mycket att mitt individuella SM-silver på Långdistans-SM på fysiskt tuffa banor på Muskö i Stockholms skärgård får nöja sig med att stå lite i skymundan men en länk med karta och gps-tracking här.

SM-silver på Långdistans, flankerad av Albin och Rassmus som tog guld och silver i herrklassen.

SM-silver på Långdistans, flankerad av Albin och Rassmus som tog guld och silver i herrklassen.

Post-VM

En dryg vecka efter min hemkomst från Skottland och VM far tankarna fortfarande runt i huvudet. Jag har inte riktigt landat än vid tanken att jag upprepade fjolårets fantastiska resultat; ett individuellt VM-GULD och ett stafett VM-BRONS! Jag får nästan nypa mig i armen.

11053534_10155963578095541_3976824564245702762_o

Stafettlaget som tog brons! Från vänster Helena Jansson, jag och Emma Johansson. Emma tog även brons på medeldistansen. Foto: Jan Kocbach

När jag tänker tillbaka på den vårsäsong jag har haft känns det otroligt att jag lyckades fokusera och få tillgång till alla mina krafter just där och då. För jag tror att det var precis vad som skedde -och det är därför jag känner som jag gör just nu. Jag brukar kalla det post-VM syndrom.

Efter att jag lyckats få ut det där allra sista på det jag har haft som ett mål under ett års tid kommer de klassiska post-VM symptomen; tomhet och obeskrivlig trötthet både fysiskt och mentalt. Varje år blir jag överrumplad! Alla planer och all träning har varit med fokus på VM och därefter är dagboken tom. Det är fascinerande hur kroppen tydligt signalerar att det enda den vill göra är att vila.

Därför har jag njutit av att ha några dagars helvila och sedan bara tränat lite lätt utan att pressa mig. Jag har stannat till under passen för att plocka kantareller, blåbär och hallon.

Skogens guld, kantareller.

Skogens guld, kantareller.

Jag har valt träningsställen med extra omsorg för att säkerställa att det går att bada efteråt.

Många gånger har jag tänkt tillbaka på de där dagarna i Skottland och ”boostat” själen med de många goda minnen jag tar med mig därifrån; den skotska skogen, stämningen i laget, alla fantastiska supporters och så mycket mycket mer.

Med lite bilder försöker jag förmedla några känslorna som jag upplevde och via länkarna nedan kan du följa mig under mitt guldlopp på SVT play och gps-trackingen samt kartorna från de distanser jag sprang.

Guldloppet på SVT-play medeldistans

GPS-tracking medeldistans med 2DRerun

Karta medeldistans   Karta stafett   Karta långdistans

Precis efter målgång på medeldistansen och jag börjar förstå vad som har hänt. Foto: Jan Kocbach

Precis efter målgång på medeldistansen och jag börjar förstå vad som har hänt. Foto: Jan Kocbach

En glad guldmedaljör. Foto:  Jan Kocbach

En glad guldmedaljör. Foto: Jan Kocbach

Ögonblick från långdistansloppet i Glenn Affric. Fantastisk och utmanande terräng. Foto: Malin Björkqvist.

Ögonblick från långdistansloppet i Glenn Affric. Fantastisk och utmanande terräng. Foto: Malin Björkqvist.

Lagkram efter mållinjen på stafetten där det blev ett brons! Danmark imponerade och vann. Foto: Malin Björkqvist.

Lagkram efter mållinjen på stafetten där det blev ett brons! Danmark imponerade och vann. Foto: Malin Björkqvist.

Jag hoppas att ni alla också haft en riktigt bra sommar och fyllt på med goda minnen! Nästa gång jag skriver här blir det fokus på er igen och pepp för att hålla igång och skapa goda träningsrutiner under hösten. /Annika

O-ringen på väg mot VM

Nu är det nedräkning mot VM. Jag tillbringar de sista dagarna innan avresan i de svenska fjällen. Här är det lätt att få kroppen och sinnet att finna den ro jag vill ha innan mästerskapet som jag inleder om precis en vecka. Här finns också terräng som liknar den i Skottland så jag kan bibehålla min kapacitet i stark kupering och blöta mossar. Det sista träningsblocket har jag lämnat bakom mig. Nu handlar det om att låta formen och farten komma genom mycket vila och lättare pass som inte bryter ner.

Utsikten under ett lätt träningspass upp på Flatfjället, Sälen.

Utsikten under ett lätt träningspass upp på Flatfjället, Sälen.

Det sista träningsblocket inför VM avslutades med en riktigt tuff O-ringenvecka i Borås. Tävlingarna var en viktig del i min träning inför VM. Formen skulle ännu inte vara på topp men det var självklart tävling och full fokus när jag ställde mig på startlinjen.

Jag gillar verkligen O-ringen. Det är en speciell tävling där totaltiden från fem dagars orienteringstävlingar räknas ihop och där segrare är den är först i mål efter sista etappens jaktstart. Det är utmanande banor och det är vanligtvis den som lyckas hålla bäst fokus och som är mest uthållig som passerar mållinjen först.

På O-ringen är alla där. Från nybörjaren i D10(damer upp till och med tio år) till före detta elitlöpare som tampas i H- och D45 och veteraner som tar det i sin egen takt i H- och D75.  Det är verkligen en speciell känsla att tävla i en skog som myllrar av orienterare med siktet inställt på nästa kontroll. Under veckan var ett mediateam på plats och fångat stämningen ute på de olika etapperna. Något som de verkligen lyckades med, se kortfilmerna från etapp fyra(känslan att bomma) och fem(orienteringsposei).

Min motivation inför O-ringenveckan var hög. Jag hade känt att jag successivt närmat mig en riktigt bra form som jag fått jobba hårt för efter en långdragen förkylning under maj månad.  Min plan innan start på första etappen som var en långdistans var klar; det viktigaste var att ”spika” första kontrollen och komma in i loppet.

Jag satte av i hög fart direkt från startpunkten och med full koll på kompassriktningen men fick aldrig tag i detaljerna på kartan. Ju längre jag kom på sträckan, desto mer kritiskt blev det. Jag hade fortfarande inte läst in mig och jag visste att jag inte var, men jag visste att jag borde börja närma mig kontrollen. Terrängen var diffus med flera mindre mossar och höjder. Två och en halv minut hann rinna iväg innan jag stämplade vid ettan. ”Ingen bra start på ett O-ringen”, hann jag tänka. Men jag återfick kontrollen och var nöjd med resten av loppet som slutade med en andra plats.

Prisutdelning etapp 1 på O-ringen. Från vänster; jag, Simone Niggli, Helena Karlsson

Prisutdelning etapp 1 på O-ringen. Från vänster; jag, Simone Niggli, Helena Karlsson

Utgångsläget inför sista etappen var jämnt i toppen. Anne M Hausken, Norge ledde med 2.03 tillgodo på Simone Niggli, Schweiz och jag var ytterligare trettio sekunder efter Simone. Trion hade fått ett heluppslag i Borås tidning tidigare under veckan som alltså siade rätt inför utgångsläget sista dagen.

"Trio med rutin gör upp om segern". Borås tidning tisdag den 21 juli.

”Trio med rutin gör upp om segern”. Borås tidning tisdag den 21 juli.

Jag hade det perfekta utgångsläget. Jag gillar att jaga. Jag hade en bra inledning på loppet på sista etappen men visste ingenting om var mina konkurrenter befann sig då vi gick ut med ett sådant tidsglapp att vi inte såg varandra. Det gör orientering speciellt. Du måste hela tiden coacha dig själv. Jag var sliten efter fyra dagars tävlande och det handlade mycket om att ha ett positivt inre samtal.

Efteråt har jag kunnat se på gps-trackingen att jag passerade Simone redan i inledningen av loppet och har sedan legat i ett vakuum mellan Anne M Hausken och Simone(som blev ikappsprungen av Anna Forsberg i inledningen av loppet). Som jag tidigare skrev är det den som lyckas hålla bäst fokus och som är mest uthållig som passerar mållinjen först efter fem dagar. Denna gång klarade Anne M Hausken det allra bäst. Jag var på väg att nå min bästa O-ringenplacering någonsin men bara ett par kontroller före mål gör jag en bom som är så stor att både Simone och Anna passerar. Jag förstod helt enkelt inte kartan utifrån det jag såg i terrängen och jag tror att tröttheten gjorde misstaget än större.

GPS-tracking från alla etapper går att studera via Livelox på O-ringens hemsida.

Det var så klart ett tråkigt slut på en annars mycket rolig O-ringen vecka. Men då känns det bra att tänka på att det jag väntat på hela året bara ligger en vecka bort; VM i Skottland!

Allt du behöver veta om VM i Skottland som inleds den 31 juli hittar du här på den officiella VM-hemsidan. Om du vill följa mig tävlar jag i medeldistans tisdag 4 aug, stafett onsdag den 5 aug och långdistans fredag den 7 aug. Alla lopp sänds i live i SVT. Håll tummarna för Sverige! /Annika Billstam

Kravanalys inför mästerskap

En viktig ingrediens för att bli framgångsrik på ett mästerskap är att analysera den terrängtyp som väntar. Områdena där tävlingarna ska avgöras är alltid avlysta, det vill säga förbjudna att besöka, men oftast finns gamla kartor över tävlingsområdena som kan hjälpa att skapa en bild av vad som väntar. Utöver det är det viktigt att hålla sig uppdaterad på den information arrangören lämnar inför tävlingen såsom terrängbeskrivning, banlängder och stigning under banan. Exempelvis kan du med denna information räkna ut kilometertiden i terrängen vilket ger en ytterligare fingervisning om vad som väntar.

Jag har precis inlett den sista förberedelsefasen för VM i Skottland som avgörs första veckan i augusti. Men den avslutande grundträningsperioden påbörjades redan strax innan midsommar då jag fick förmånen att följa med som ledare och föreläsare på juniorlandslagets VM-precamp i Rauland, Norge.

JVM-laget och jag på precamp i Rauland, Norge.

JVM-laget och jag på precamp i Rauland, Norge

Vid en första anblick kan terrängen runt Rauland och Inverness (Skottland) se ut att påminna om varandra. Båda platserna har rejäla berg och öppna tunglöpta mossar. Det var bra terräng att vistas i för mig för mina fysiska förberedelser inför VM i Skottland men ändå skiljer de sig åt när man gör en kravanalys på den tekniska biten. Som löpare vill du veta;

  • Vilka fysiska krav ställer VM-terrängen på dig så jag vet vad jag behöver träna?
  • Vilka orienteringstekniska krav ställer VM-terrängen på dig så jag vet vilken teknik jag behöver behärska?
  • Var finns liknande(relevant) terräng i Sverige? Där jag kan förbereda mig på hemmaplan både ur fysiskt och teknisk utöver de läger jag genomför i närliggande terräng i VM-landet.

Svaren på kravanalysen håller jag än så länge för mig själv men så här ser den gamla kartan över området vi kommer att tävla på ut;

Glen Affric. Den gamla kartan från när VM genomfördes här 1999.

Glen Affric. Den gamla kartan från när VM genomfördes här 1999.

Arrangören skriver; “The Long Distance will take place in Glen Affric, by common consent the finest of all of Scotland’s glens (valleys). A classic landscape of perfectly-placed lochs, mountains and a wonderful mix of pine, birch and oak trees. The woodland is one the best examples of the Caledonian Forest that once covered much of Scotland. The rich environment is an important haven for wildlife, so the whole glen is protected as a National Nature Reserve. The terrain is hilly but generally there is good runnability throughout the area. There is localised deep heather, very little bracken and few paths or tracks in the area.”

Utsikt över Glen Affric och terrängen som väntar på långdistans-VM.

Utsikt över Glen Affric och terrängen som väntar på långdistans-VM.

Detaljerna för tävlingarna redogörs för i ”bulletinen” som uppdateras ju närmare mästerskapet vi kommer;

Skärmavbild 2015-07-06 kl. 22.46.26

Landslagets precamp i Skottland är precis avlsutat. Jag stannar ytterligare en vecka för det sista finslipet innan jag åker hem till Sverige igen i väntan på VM. Lite VM-pirr har jag även dessa dagar då junior-VM precis startat och jag följer dem med spänning. Här hittar du all information om JVM och kan följa dem live!

VM-laget 2015 på precamp redo att komma tillbaka i augusti.

VM-laget 2015 på precamp redo att komma tillbaka i augusti.

Nu är det sommar nu är det sol…nu är det kartor som gäller!

Pappa, pappa…hur långt är det kvar?

För en norrländsk familj från Bälinge, Luleå på bilsemester, med ca 400-450 mil framför oss i bil och den stundande sommarturnén: Luleå – Sundsvall – Västerås – Åtorp – Liseberg – Byxelkrok – Stockholm – Umeå – Luleå så känns det som frågan (Eller Frågorna!) är ytterst relevant.

Jag minns själv mina barndomsresor till farmor som bodde i Särna – långt bort i Dalarna. 40 mil. En evighet. Ett oändligt bilmaraton. En hel dag – ett helt liv.

Du som har barn – känner kanske igen dig?

Jag har två barn. De börjar bli gamla nu – 9 och 11 år. Uppfinningsrika och ganska tålmodiga i bilen. Inte första resan dock! Vi har rutin. De grejar att läsa böcker och tidningar, de fixar att komma överens vilken DVD-film som ska ses, och de hanterar surfplattorna och mobilspelen med bravur. Vi är världsmästare på billekar! Vår bil är riggad till tänderna för att hämma långtristessen! Men ändå! Då och då kommer Frågan! Och vilken tur de då har! Med både pappa och mamma som gillar kartor! Älskar kartor! Jobbar med kartor och GIS. Så svaret – hur långt vi har kvar – är idag ”en piece of kaka” att svara på!

Barn i baksätet

Barn i baksätet

Och ingen semester utan lite planering! Med GIS och kartor förstås.

Här kommer några stalltips, med utgångspunkt från min egen iPhone (Länkar till AppStore):

Navigering för semestern

Många köper externa navigatorer till sina bilar inför semestern, själv funkar telefonen alldeles utmärkt tycker jag, satte också upp en mobilhållare och har mo-BIL-laddare redo sedan förra sommaren!

Waze

Själv föredrar jag gratisnavigeringsappen Waze. Enkelt gränssnitt, sparar sökta platser, bra geokodning, Ok kartor och bra och lite roliga extrafunktioner (”Pac-man-spelvariant där man tjänar poäng och kan tävla med vänner – dock ej testat själv!!)

Waze Navigering

Waze Navigering

 

 

 

 

 

Efter att ha skrivit in destinationsadress, kan du köra med appen öppen för att passivt bidra med trafik- och vägdata. Du kan också hjälpa till med att dela vägrapporter med olyckor eller andra faror längs vägen. Då vet dina medtrafikanter att de ska vara extra uppmärksamma på vad som kan dyka upp.

Det går att använda Waze också för att redigera i kartan. Vilket gör att data och kartor är uppdaterat och så korrekt som möjligt. Vilket dock först kräver en inloggning.

Waze kartredigering

Waze kartredigering

 

Eniro Navigation

En annan gratisnavigeringsapp som hamnar högt upp på listorna över populära navigeringsappar är Eniro Navigering.

Eniro Navigeringsapp

Eniro Navigeringsapp

 

Telia Navigator

Telia Navigator är gratis i 5 dagar och kostar sedan en del i prenumerationsavgift men har en hel del bra funktioner. Här är några av Telia Navigators funktioner:

  • Navigation med karta och röstinstruktioner, både med bil och till fots
  • Sök i Eniro för att lättare hitta adresser, företag och annat du behöver, t.ex. närmsta apotek
  • Hastighetsvarning ger dig koll på vägens tillåtna hastighet och du kan ställa in dina egna varningar
  • Ha full koll på trafikläget med löpande trafikuppdateringar
  • Åk kollektivt – slipp tänka på hållplatser, tidtabeller och byten
  • Hitta och lägg till platser längs din rutt
  • Spara och kategorisera dina resor direkt i applikationen
  • Dela dina platser och resor med vänner och familj och låt dem följa din resa i realtid
  • Se hur vädret är dit du ska
  • Alltid uppdaterade kartor

Och jo jo, alltid uppdaterade kartor. Vi som jobbar med kartor vet att man kanske får ta det statementet med ”en nypa salt”. Priserna så? Är du beredd att spendera lite för funktionerna (kartinformationen kan man ju få lika bra från andra appar) så är Telias prisbild:

  • 1 dygn 19 kr (15,20 kr exkl. moms)
  • 1 månad 59 kr (47,20 kr exkl. moms) – välj mellan engångsavgift eller löpande tillsvidaretjänst
  • 1 år 499 kr (399,20 exkl. moms)

Metrias appar

Behöver du en riktigt bra karta för att se vägar och stigar, höjdkurvor och terränginformation så är Fastighetskartan så klart den bästa appen. Där kan du köpa kartor som bygger på Lantmäteriets fastighetskarta. Du kan ta bilder, spara och dela med dig av platser och spår och söka på fastighetsbeteckningar och ortnamn. Kartorna kostar 119 kronor/kartblad.

Fastighetskartan Lägg till och dela egna spår som GPX-filer

Fastighetskartan Lägg till och dela egna spår som GPX-filer

Många kommuner har egna kartor för turister, en del har appar. Vi på Metria har tagit fram en sådan Turistapp för Ragunda kommun

Vad tycker du, räcker det med Google och Apple Maps kartor och appar när det kommer till Turism eller vill du ha bättre kartor och eller information i specialiserade appar?

Ett bra sätt att få idéer och tips inför sommaren är att börja med en kartapp.

Här är en länk till Apples alla Navigeringsappar.

 

Populära appar på Appstore

Populära appar på AppStore

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som du ser ligger Google Map högst upp på listan, men även länkar till Navigatorer, Sjökartor, sevärdheter, fartkameror, Pressbyråer, tankstationer mm. Det finns alltså nästan en specialkartapp – när du behöver det. Och det gillar vi såklart!

Lite bonus

För att slippa få frågan, hur långt är det kvar så kan det ändå vara bra att ladda upp med lite roliga lekar i bilen inför långsemestern. Nedan kommer några bra länkar!

Billekar

För er som har en surfplatta kan denna 9-kronors app vara till hjälp: Billekar från Mackimack

Andra länkar med tips på billekar:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4098&artikel=5194624

http://www.goodies.nu/node/235/

http://todo-today.se/97-bil-lekar

http://www.lekar.se/kategori/billekar

Övriga semesterkarttips

Kanske stannar du hemma och tar hand om huset i sommar? Sneglar på vad grannen gör?

Eller kanske går du i husbytartankar? Vill du ha koll på grannfastigheterna/tomterna, vill du ha friluftskartan i ditt närområde, se vad grannarna och du tjänar i snitt, vilka bilar ni kör, vad ni röstar på. Weblösningen: Hitta.se har svaren. (Metria har förövrigt, levererat en del kartunderlag till Hitta.se karttjänster.)Bra kartor och hittas friluftskarta på Hittas kartweb.

Hitta.se - Webkarta med koll på Livsstil, tomter, friluftsliv mm

Hitta.se – Webkarta med koll på Livsstil, tomter, friluftsliv mm

Avslutningsvis:

Ha en riktigt skön sommar därute i bilen, på stranden, i hängmattan, kanske med en karta eller kartapp i din hand! Här är min analoga karta över sommarturnen. Det går som bekant bra att vara analog också om man #gillarkartor 

Författarens sommarturné på karta

Författarens sommarturné på karta


 

PS.Tipsa gärna om dina bra kartappar i kommentarsfältet nedan.

 

 

Läkaren som använde GIS för att få bukt med koleran

Den första GIS analysen?

Det är väl känt att Metria är ett av Sveriges ledande företag när det gäller geografisk IT och geografiska informationssystem, GIS.
”Metria – Länken mellan kartan och verkligheten” – vi ser oss som moderna och nydanande eftersom GIS fortfarande är en relativt ung disciplin, det vet vi ju.
Eller – är det verkligen så? Faktum är att redan för 160 år sedan användes en föregångare till GIS och resultatet blev en banbrytande upptäckt. Låt mig berätta om doktor John Snow.

Kolerautbrott i London

År 1854 härjade koleran våldsamt i London. Det var det värsta kolerautbrottet någonsin. Allra värst var det i de fattiga kvarteren runt Broad Street i Soho. Folk insjuknade och dog i hundratal. Vissa dog inom några timmar från insjuknandet. Utbrottet skedde den 31 augusti och inom tre dagar hade 127 människor i området kring Broad Street avlidit.
Den gängse uppfattningen vid denna tid var att Kolera smittade via t.ex. dålig och unken luft. Det fanns även teorier som menade att ogynnsamma stjärnkonstellationer och avlägsna jordbävningar kunde orsaka kolera.
Doktor John Snow, som specialiserade sig inom anestesi och medicinsk hygien, trodde inte på dessa teorier. Hans hypotes var i stället att kolera spreds via kontaminerat vatten. Detta ville han bevisa mitt under den värsta koleraepidemin och det var då han använde sig av ett tidigt, analogt GIS.

Geografisk analys med hjälp av kartan

Utan att ha en aning om vad GIS var, än mindre ha gått någon GIS-utbildning Dr. Snow  helt enkelt en karta över Soho och plottade in kolerafallen, en prick för varje sjukdomsfall. På kartan prickade han även ut de pumpar som befolkningen använde för att hämta dricksvatten. På så vis ville han se om antalet sjukdomsfall var fler runt någon speciell pump. Ganska snart visade det sig att en stor koncentration av kolerafallen var lokaliserade runt pumpen på Broad street. Det var företaget Southwark and Vauxhall Waterworks Company som ägde pumpen och som levererade vattnet till den. Snow undersökte vattnet men varken de kemiska eller de mikroskopiska testerna visade på att vattnet var dåligt. Trots det lyckades han övertala myndigheterna att montera ner handtaget till pumpen och på så vis tvinga folk att hämta sitt vatten från andra pumpar. Detta blev slutet för den koleraepidemin. Antalet sjukdomsfall sjönk drastiskt. Det visade sig nämligen att vattnet till pumpen på Broad street togs nedströms Themsen, nedanför platsen där avloppsvatten läckte ut. De andra pumparnas vatten togs uppströms den platsen.

Skepsis - trots överväldigande bevis

Trots, som det verkade, överväldigande bevis för att kolera smittade via kontaminerat vatten så ville dåtidens forskning inte ta till sig Snows teorier. Det dröjde tolv år, ända till 1866 innan en av Snows största motståndare, William Farr insåg giltigheten i Snows teorier och utfärdade starka rekommendationer om att man inte skulle dricka vatten som inte var kokt.

Än idag finns en gjutjärnspump utan handtag i hörnet korsningen Broad street och Poland street. Och en pub i samma hörn har fått namn efter läkaren och heter John Snow.
På så sätt kan man säga att GIS räddade oss från kolera och att John Snow är upphovsmannen till ”GIS” – eller i alla fall den geografiska analysen.
Själv blev han inte så gammal, han fick inte ens se sina teorier slå igenom. John Snow dog den 10 juni 1858 endast 46 år gammal i sviterna av en massiv stroke.

John Snow Minnesmärke
Pumpen med det bortmonterade handtaget i hörnet av Broad Street och Poland street. I bakgrunden puben John Snow
”John Snow memorial and pub”. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons – http://commons.wikimedia.org/wiki/File:John_Snow_memorial_and_pub.jpg#/media/File:John_Snow_memorial_and_pub.jpg
John Snows Kolerakarta
Dr John Snows GIS-analys av koleraepidemins spridning
”Snow-cholera-map”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons – http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Snow-cholera-map.jpg#/media/File:Snow-cholera-map.jpg

Tack till Neta Hedberg, rutinerad Metrian och GIS-ingenjör på Luleåkontoret, och som bidragit med denna intressanta historia!

 

Att vända motgång till medgång

VM i Skottland i början av augusti har sedan länge varit mitt huvudmål för 2015. Men ibland är vägen inte lika rak som jag tänkt mig. I början av maj fick jag lämna återbud till 10-milakavlen på grund av en förkylning. När jag är förkyld brukar det i regel ta 5-7 dagar innan jag är tillbaka i normal träning igen. Men den här gången var det annorlunda. Viruset gav inte med sig förrän efter tre veckor och två dagar. Vilket innebar tre veckor och två dagar utan ett löpsteg. Tre veckor och två dagar med mycket tid för tankar.

Jag var ordentligt nedtränad efter ett bra genomfört VM-träningsläger i Skottland när viruset slog till. Allt hade gått enligt planen fram hit. Drygt tre veckor senare såg förutsättningarna helt annorlunda ut, och planen hade fått ändras flera gånger under den tiden.

De inplanerade VM-observationstävlingarna i Säter i mitten av maj var en tänkt milstolpe mot VM. Av det blev inget och jag fick lämna återbud till alla tävlingarna. Världscupstävlingarna i Halden och Lysekil denna vecka var det sista observationstillfället inför VM. Med mycket kort startsträcka och upptrappning av min träning från noll till hundra på en vecka med receptet: en jogg, en lågintensiv kurvbildsträning, en moderat OL-träning, ett Sprint-DM och två intervallpass tog jag beslutet att för en bra prestation på VM skulle det vara bättre att genomföra världscupstävlingarna än att lämna återbud än en gång.

Det var ett tufft beslut. Första loppet var en långdistans i Prästebakke utanför Halden. Terrängen där är av det tyngre slaget. Både på grund av en hel del undervegetation men också beroende av kuperingen. Jag inledde i hög fart, men med fokus på farten istället för kartan kom snart misstagen, och med misstagen kom tröttheten. Väldigt sällan tänker jag tankar om att bryta lopp, men sådana fick jag brottas med under pågående tävling. Inget bra tecken. Men jag bröt inte även om tävlingsgnistan slocknade där ute på banan. Resultatet i siffror är inget jag tar med mig från den dagen utan glad att jag sprang igenom hela banan och fick en rejäl genomkörare som väckte kroppen lite till liv.

IMG_2337

Ge aldrig upp hoppet, motgång går att vända till medgång och framgång.

Dag för dag har det känts bättre och dagens världscups-medeldistans i Munkedal, strax utanför Lysekil var ännu ett kliv framåt. Resultatet blev enn blygsam 12e plats, men jag tar med mig delar av loppet där jag snuddade vid den känsla jag vill ha. När fart och teknik samspelar och när orientering är det roligaste som finns! Men mycket träning ligger mellan mig och VM ännu. Minst en medeldistansplats är trots allt säkrad i och med förra årets VM-guld. Hela VM-laget och distanser offentliggörs i veckan.

Jag har äntligen vänt motgång till medgång. Jag har en bra plan och ser fram emot förberedelserna!

Nästa gång jag skriver här på bloggen tänker jag göra en djupdykning i olika terrängtyper runt om i världen. Lite av en landskapsanalys och jämförelse av de senaste terrängtyperna jag förberett mig extra mycket inför på grund av att viktiga tävlingar genomförts där. Det kommer att förklara varför det är så viktigt för oss elitorienterare att förbereda oss i relevant terräng och på nyritat kartmaterial. Jag kommer att ge konreta exempel med kartklipp och ni är välkomna att ställa frågor inför eller kring det blogginlägget!

Nu på lördag väntar världens största stafettorientering, Venlakavlen, som avgörs utanför Åbo. Där ska vi OK Linnétjejer ta lite revansch från 10-mila.

/Annika Billstam